Min farbror Jack var drastisk i sina formuleringar, rättfram och ibland rent av burdus. Citatet ovan var förmodligen ett sätt för honom att plocka ner någon som i hans sällskap gått på om något, i hans tycke, romantiskt nonsens. För Jack var inte cirkusen en romantisk fantasivärld. Den var hans liv sedan barndomen, hans yrke och försörjning i vuxen ålder.
Schimpansdressören Jack Rhodin 1925-1995
Gamle Brazil Jack däremot hade en helt annan syn på det hela. Han älskade att odla myten kring cirkusen, vilket tydliggörs i en radiointervju från 1943 med den gamle legenden.
“Många människor önskar att de kunnat leva om sitt liv. Då skulle de gestaltat det efter ett annat sätt än de gjort. Jag för min del skulle aldrig vilja leva om mitt liv, för det som jag upplevt i mina dagar skulle man aldrig numera kunna uppleva då tiderna icke mera äro nu som de var då. De är mer krassa och egoistiska. På den tiden var det mer poesi över det hela.”
Min farfar cirkuskungen Brazil Jack 1871-1952
I hans unga år var det mest hästar, akrobater och clowner som tumlade om i sågspånet och clowner utsöndrar så vitt jag vet inga särskilda odörer. Men så kom lejonen med sin fläkt av ammoniak och kött, elefanternas mättade bouquet, sjölejonens fisklukt. Längre fram sällar sig aromer från dieselaggregat och solvarma gummidäck till blandningen, popcorn och sockervadd. Brazils historia finns väl dokumenterad men jag kan verkligen rekommendera hans egna memoarbok “På mitt livs nöjesfält” utkommen 1945. Den finns att hitta på bl.a bokbörsen.se.
Dofterna har varierat under historiens gång. Den enda som varit med sedan begynnelsen är, som Jack sa för att täppa till truten på en romantiker, den av hästskit. Må den dofta i cirkusmanegen för evigt.
Ett måste i varje cirkusintresserads samling är ju också min farbror Trolles memoarbok Trolle Rhodins underbara cirkusvärld” ISBN:978-91-979150-0-7 utgiven på Kira förlag. Ett riktigt praktverk med massor av fantastiska bilder.
För den som vill höra hela intervjun med Brazil Jack, finns den längst ner på Wikipedia Carl Rhodin. Njut av såväl radioinslaget som en nyinspelning av hans “Rex Mundivalsen” skriven 1908 och inspelad på piano av min son Robin Rhodin.
Följ mig även på min författarsida www.Facebook.com/cirkusmundi
Det jag minns från min barndoms cirkusföreställningar är just doften, en blandning av sågspån och odörer från olika djur. Hästskiten var en av de fråmsta ingredienserna.
Clownerna uppskattade jag inte som barn. Jag tyckte mest synd om dem och förstod nog inte att de skulle vara roliga.
Min syster och jag blev en gång misstagna för cirkusbarn. Vi hade spelat tennis med våra föräldrar på tennisbanorna vid Haga Södra. Där fanns en cirkus. När vi kom till glasskiosken, svettiga och andfådda, frågade damen i kiosken oss: “När åker ni?”. VI skulle åka utonlamds med våra föräldrar och trodde, att det var det hon syftade på, hur hon nu skulle ha kunnat veta det. Vi sade när vi skulle åka. “Jaså, inte förrän då?”, sade hon.
Nästa dag åkte vi förbi Haga Södra och cirkusen var borta. Då förstod vi att vi hade lurat glassdamen.