Jag har bloggat några gånger i mitt liv. Min första blogg skulle vara en sådan där jag sitter och tycker en massa saker (min mamma ville att jag skulle starta en mammablogg, men haha, nej tack!). Jag skrev ett inlägg. I min andra blogg var jag i princip anonym och skrev långt och tydligen bra om ett bestämt ämne. Den fick bra spridning, flera av inläggen delades och det var läsare från en stor del av världen, men inte ens det hjälpte. Efter en månad blev det så att jag inte skrev någonting mer. Senast skapade jag en blogg för att lägga upp enstaka texter när jag kände för det. Än har jag inte känt för det. Jag blir helt enkelt utmattad av att skriva på det sättet, vilket är anledningen till att det här med att diskutera saker på Facebook är någonting jag rationaliserat bort ur min tillvaro.
Poängen med allt detta är nu inte att jag hatar Internet och inte tänker skriva någonting under mina två veckor här – tvärtom. Två veckor är perfekt. Jag orkar. Och en del av mig vill ju faktiskt tycka, dela med mig. Innan min debutroman var ute, och speciellt i perioder då jag väntade besked om Absolut noll och om andra manus, lusläste jag författarbloggar som om det skulle få saker att gå snabbare eller ge mig klarhet i någonting gällande mina egna stackars romaner. Därför blev jag glad att bli tillfrågad om att gästblogga här. Två veckor, utan en egen blogg att ha dåligt samvete över sedan.
På Bokcirklar kommer jag skriva om människors förhållande till fiktionen, Absolut noll, skrivandet av bok tre och väntan på besked om bok två (kanske, om jag kommer på något bra att säga om saken), och antagligen om saker som händer i Borås dit jag ska som debutantprisnominerad nästa vecka. Nu tror jag att jag är igång, förhoppningsvis så mycket att det jag redan börjat skriva om räcker i två veckor. Men fråga mig gärna saker!
Anna Fock