Det är någonting med skisser, har ni tänkt på det? Jag vet inte om det är för att jag går omkring och när en illustratörsdröm själv, eller om det gäller för alla, men jag ÄLSKAR verkligen att få tjuvkolla på teckningsbegåvade personers skisser och halvfärdiga bilder. Varje gång någon av alla de illustratörer eller formgivare jag följer på Instagram lägger upp en bild på något halvfärdigt och skissartat börjar jag dregla över min telefon som ett ivrigt barn. Bättre sätt att få tjuvkolla in bakom kulisserna finns ju inte?
Så jag bjuder på de här, som illustratören Emma Göthner har gjort. Ifall ni råkar vara funtade på samma sätt.
Ett av jobben som jag håller på med just nu är nämligen en bilderboksserie, om en liten kille som är tokig i dinosaurier. Jag skriver texten, och Emma gör bilderna. Upplägget är så här: Ivar – som huvudpersonen heter – upptäcker att hans små plastdinosaurier får liv under natten, och att han kan få stiga in i deras värld och träffa dinosaurier på riktigt. I den första boken (“Ivar träffar en stegosaurus” som släpps i sommar) är det hyfsat lugnt, för då träffar han på en växtätare, som är snäll. Men i andra boken blir det värre, för då träffar han en Tyrannosaurus. Det är rätt läskigt. Ivar vet ju att Tyrannosaurusar äter andra dinosaurier, till exempel. Men hur är det med barn? Äter Tyrannosaurusar barn?
Det är speciellt att skriva bilderbokstexter. Knivigare än man (okej, jag) någonsin kunde ana innan man (okej, jag) satte sig ner och försökte för första gången. “En bilderbok, hur svårt kan det vara? Kort och enkelt. Tre rader per sida. Det fixar man väl i en handvändning?” Jo, tjena. Det är definitivt ingen picknick i parken. Men det involverar skisser! Som någon annan har gjort! Och som jag får dregla över! Det är jag oerhört glad för. Och jag är också oerhört glad över att jag älskar Emmas version av Ivar, och hennes dinosaurier.
Hade ju kunnat bli supertrist annars.