Jag är en stor fantast av show-sporten wrestling. När jag berättar det brukar många bli förvånade. Men du är ju bibliotekarie brukar jag få höra. Fast ännu vanligare är kommentaren ”Men wrestling är ju ingen riktigt sport”. Låt oss först gå till botten med den sistnämnda kommentaren.
Nej, wrestling är ingen sport. Det är inte det som är poängen! Wrestling är en underhållningsform med rötterna från Amerika. Matchresultaten är nämligen bestämda på förhand av förbundets promotor, och syftet är att skapa spänning, underhållning och dramatik. Brottarna framställs som onda (så kallade heels) eller goda (faces), och majoriteten av alla matcher sker mellan en god och en ond. Det finns en hel hord av manusförfattare som lägger upp fejder mellan olika brottare. Wrestling består alltså inte bara av show-brottning utan även sekvenser som ska skapa större intresse för fejden.
Men man får inte glömma att fribrottarna är oerhört skickliga på ett sätt som kan få vilken idrottsman/kvinna som helst att gapa. Det gäller att få det att se ut som om man gör varandra illa. Långt svårare än att göra varandra illa på riktigt. De har samma rigorösa träningskrav på sig och kan vara minst lika starka och viga. De är alltså i regel lika vältränade som alla atleter. Skillnaden är att atleterna tävlar på riktigt medan en fribrottare låtsas att han tävlar på riktigt.
Därtill har själva branschen även underhållningskravet på sig. Det är inte bara matcherna som ska vara underhållande berättelser, även uppläggen kring matcherna och fejderna ska vara finurliga och välgjorda. Så det ligger mycket mera jobb bakom ett wrestlingavsnitt på TV än vad man kan tro.
Som en parentes kan jag förresten flika in att jag är mycket förtjust i sportfilmer. Sport på riktigt orkar jag inte riktigt med. Fotboll kan vara lite kul när bollen är i rörelse. Men det är den ju nästan aldrig. Det är inkast och offside och en massa annat. Hockey är lite kul när dom slåss men det går ju fort över. Friidrott är bara en massa väntan och kampsporter som boxning och MMA kan också vara enormt sega historier. Men idrottsfilm tar bort segheten och med bra klipp och ett publikfriande manus blir det både känslosamt och underhållande. Precis som wrestling! Så wrestling kan bättre jämföras som en kombination av en idrottsfilm och cirkusunderhållning. Med några drag av såp-opera.
Nej, nu är det dags att sammanfatta. I mina ögon är wrestling en form av kultur som drivs fram med berättelser med början, mitt och slut. Vad har ni för åsikt om detta?
Jag har själv sett wrestling live tre gånger, alla i London då det största amerikanska förbundet WWE turnerade. Så jag avslutar med en egentagen (därav den dåliga kvalitén) bild på en världsmästarmatch mellan Chris Jericho och John Cena.
