Innan George Romeros zombiefilm ”Night of the Living Dead” dök upp på vita duken var alla de tidigare zombiefilmerna, såsom ”The Plague of the Zombies” och ”I Walked with a Zombie” (som på svenska heter ”Svart Mystik”) voodoorelaterade. Men Romero ändrade förutsättningarna för zombien i populärkulturen och idag är det oftast militära experiment eller galna kosjukeliknande virus som ligger bakom zombieepidemierna. Voodoon var länge borta från populärkulturen, men börjar sakta komma tillbaka. Främst via romaner som ”Doktor Joseph” av Andreas Roman samt ”Skuggan” och ”Samlingen”, bägge av Petrus Dahlin och Lars Johansson. Men vad är voodoo egentligen? Jag tar här en närmare titt på den mytomspunna och fascinerande folkreligionen som onekligen satt sin prägel på populärkulturen.

Voodoo är en afrikansk folkreligion som ursprungligen härstammar från ön Haiti i Karibiska havet. Den påminner dock om andra ”smala” religioner som Candomblé (Västindien) och Umbanda (Brasilien). Ordet härstammar från ordet för ”ande”, vodu. Voodoon har även många olika stavningar såsom vudun, vudu, och voudu.

Att på ett korrekt sätt beskriva voodoo är svårt eftersom religionen saknar skrivna källskrifter och har istället omgivits av en hel del hemlighetsmakeri. Det finns heller inget motsvarande en bibel eller koran. Flera vittnesmål är dessutom präglade av enorma överdrifter och missförstånd. En och annan författare har skrivit böcker om ämnet där de beskriver sin medverkan i diverse ceremonier. Men hur mycket dessa författare egentligen får ta del av är osäkert. Antagligen är det bara ytan som synas, inte djupet.

Ordet voodoo brukar få oss västerlänningar att associera till svart magi, dockor man sticker nålar i, extatisk dans till trummor och zombier. Givetvis är detta en del av voodoo men folkreligionen är mycket mer än så. Voodoo utgår från att människor, natur och gudavärld ingår i samma spirituella kosmos. Man dyrkar hundratals gudomliga och andliga krafter. De kallas för Loa och uppfattas som manifestationer av gudomen. Loa är även indelade i så kallade nationer. Voodoo kommer nämligen från olika folkslag i Afrika. Under slaveriet blandades folkslagen ihop, precis som de olika ceremonierna. Endast gudarna behöll sin ursprungliga nationalitet. Dessa nationer kallas Rada från Dahomey, Wangol från Angola, Siniga från Senegal, Ibo från Nigeria och så vidare. Ursprungsguden från Haiti kallas för Petro loa. På skivan hör vi bland annat Lord Nelson sjunga om den i Kuba omtyckta guden Shango. Detta är även en av skivans bästa spår.

Voodoo är uppbyggd kring olika typer av ceremonier. Det de flesta ceremonier har gemensamt är att deltagarna försätts i en typ av extas via vilda danser och trummor. Under dessa extaser blir de besatta av sina gudar eller får råd eller meddelanden av de avlidnas andar. En ceremoni leds av en houngan, vilket kan kallas för voodoopräst. Voodoons ritualer och ceremonier är i sin tur en blandning av Västafrikas religiösa sekter, folklig katolicism och den ceremoniella magin från 1700-talets Frankrike. Det centrala i riterna är just den extatiska dansen då gudarna åkallas med hjälp av offergåvor, trummor och rytmiska rörelser. Oftast slutar dessa danser med att en eller oftast flera deltagare försätts i trans. Det som påstås hända är att de deltagande får någon typ av personlighetsklyvning till följd av det upphetsade tillståndet i kombination med rytmen och trummandet.

Till skillnad från många andra religioner är inte voodoo så värst hierarkiskt. Förvisso leds ceremonierna av en houngan men man behöver inte vara prästvigd eller motsvarande för att anordna och leda en tjänst av andarna. Vem som helst kan alltså hålla en ceremoni. Den kan dessutom hållas var som helst, det finns inget kyrkliknande som styr platsen. Det finns heller ingen central organisation eller ledare över hela religionen, såsom en påve.

Voodoon innehåller även en hel del magi, både svart och vit. En houngan sysslar med vit magi. Om en voodoopräst istället sysslar med svart magi kallas dom istället för bokor (kan översättas som trollkarl). Nu kan ju samma person ibland vara en houngan och ibland en bokor.

Inom populärkulturen är det vanligt inom voodoon att påverka offrets själ (som kallas ”gros bon ange”). En av de kanske mest kända metoderna, i alla fall för oss västerlänningar, är att göra en liten docka som föreställer offret som man genom att sticka nålar, eller plåga dockan på annat sätt, framkallar smärta och olyckor för den dockan föreställer. Innanmätet på dockan ska helst bestå av olika typer av (giftiga) växter. Det fungerar även att göra dockan på tyg från offrets kläder. Den behöver inte likna offret men bör innehålla (förutom de giftiga växterna) halm eller bomull samt hår eller naglar från personen ifråga. Detta för att få samband med vederbörandets själ.

Det är också viktigt att påpeka att dockmagin inte varit en del av den ursprungliga voodoo-magin utan kommit senare. Man vet att liknande magiska riter använts under medeltiden i Europa och hos Inkafolket i Sydamerika. Men idag är det en naturlig del inom voodoo-mytologin. Men trots att företeelsen existerar i voodoo-religionen, är den inte vanligt förekommande. Precis som exorcism inte är särskilt vanlig inom kristendomen. Den kanske mest vanligt förekommande inom voodoomagin är annars olika typer av pulverblandningar. Dessa kan framkalla kärlek, hat, död, förstörelse och liknande beroende på hur man tillreder dessa.

Voodoon är som sagt knuten till Haiti men via slavhandeln spred den sig till främst Nordamerika. På 1800-talet etablerade sig Marie Laveau (vars efternamn ibland stavas La Veau eller Laveaux) som en mambo, alltså kvinnlig Houngan och fick många anhängare. Så småningom spreds Voodoon över hela USA, och det var under den processen som de ”värsta” inslagen av svart magi infogades i religionen. Det är också här som voodoon bytte namn till hoodoo som alltså är den lite mörkare New Orleansbaserade varianten.

Idag är voodoo allmänt betraktad som en religion snarare än en kult och voodoo är även statsreligion i bland annat Benin. Även i Haiti, efter många års förtryck, erkändes den 2003 som folkreligion jämte romersk katolicism. Det kan vara intressant att notera att skiljelinjen mellan voodoo och kristendom är ganska luddig för de flesta haitier och att många inte ser någon konflikt i att bekänna sig till båda. Utövare av voodoo är i allmänhet öppna för influenser utifrån och ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar.

Vill man veta mer om voodoo finns det bland annat tre fascinerande skivor som jag verkligen rekommenderar:

Voodoo drums: drum rhythms of voodoo recorded in Port au Prince, Haiti av Drummers of the Societe Absolument Guinin

The rough guide to voodoo (Blandade artister)

Angels in the mirror: vodou music of Haiti (Blandade artister)