Jag var inne på det i förra inlägget, att skrivandet hade blivit mer publikt på senare tid. Att folk pratar om sitt skrivintresse på twitter, i bloggar, att de syns och hörs mer och kan dela sitt intresse med likasinnade på ett annat sätt än de kunde innan sociala medier fanns. Det gäller ju redan etablerade författare också, det är många fler som hörs och syns och skyltar med sitt yrke nu än det var på den gamla goda tiden då allt var i svartvitt. Då var författaren mer av en doldis, som folk inte visste speciellt mycket om. Nu är det inte så längre. Många författare har bloggar, twitter, och aktiva facebooksidor, och skyltar med sitt foto på baksidan av sina böcker, hörs och syns och tar plats på ett annat sätt. De skriver kanske inte bara om sina böcker och sitt skrivande i sina sociala mediekanaler, men bland annat. Jag gillar det! Eller ja, jag tänker knappt på det ens. Jag tycker det är kul med bloggar, twitter och facebook, och hade använt mig av samtliga oavsett vilket yrke jag än hade haft. Så för mig är det ingen stor grej, det är inget yrkesmässigt beslut jag tagit, att  “jag borde nog twittra”, jag hade gjort det oavsett. Men så tänker ju inte alla.

Ikväll är jag inbjuden till en temakväll om sociala medier på mitt förlag, som ska handla om just det här. Hur man som författare kan och bör engagera sig i sociala medier. Det ska bli intressant. Även om jag själv mer hade varit betjänt av temakvällen “Så drar du ner på ditt engagemang i sociala medier så du får tid över för att skriva dina sabla böcker”, så tycker jag ändå det ska bli kul att gå dit och lyssna.

För spännande är det ju onekligen. Vad förväntar sig förlagen av en författare nu för tiden? Hur publik måste man vara? Vill de att man ska blogga? Kräver de att man ska finnas på twitter? (Eh, det där vet jag redan svaret på. Det är: NEJ!) Och spelar det ens någon roll för ens böcker om man gör det eller ej? Och kan det inte finnas en rätt stor risk med det där publika också, att författaren till slut står i vägen för sina böcker? “Hon skulle kunna skriva hur bra som helst, men hon verkar så fruktansvärt störig som person, så jag skulle aldrig få för mig att köpa hennes bok ändå.

Helt lätt är det ju inte att hitta balansen.