Profilfoto
2013-12-27

Jag har tidigare skrivit om min roman, ”Nattsagor för sömnlösa” och om andra berättandeformer. I mitt – föga disciplinerade – ordsnickrande har de här tipsen i övrigt varit bra för mig att försöka följa:

  • Att inte redogöra för hur något ligger till, utan visa det. Det är svårt, tycker jag, men tror att historier ska delges med den regeln i åtanke. Avsändaren sätter ut punkterna, mottagaren drar strecken mellan dem.
  • Att hitta synonymen till det ord man först velat använda. Att försöka tänka ett ord längre bort, att ersätta det första man kommer att tänka på med det nästa som passar. På det sättet kan man tvinga texten att bli ny, om inte för andra så för en själv.
  • Att låta sidohistorierna berätta samma sak som huvudhistorien gör, men på ett annat sätt.
  • Att låta texten vila. Gör något helt annat en stund. Man kan gå utomhus, det finns oftast ett väder att finnas till i.
  • Att låta dialogen stå i motsättning till handlingen. Kanske ska ingen säga ”jag älskar dig” till någon, om den inte egentligen avskyr den. Kanske rentav planerar sig ett mindre mord?
  • Att låna, kontrastera, hitta på, göra om, byta plats, skriva fel, stryka, ersätta. Kort sagt att gå tålmodiga ronder med sin gamla text, sätta den och sig själv på prov.

Det var nog alla skrivtips, från denna lekman. Nej – en sista sak. Skrivande ska handla om avlastning och om lust. Så kanske det viktigaste av allt är att förlåta sig själv de gånger då det som bäst blivit halvdant eller när någon annan tycker det. Människan är och får vara otillräcklig.