För tre veckor sedan skickade jag ut det första utkastet av min kommande roman, En hjältes död, till tio testläsare. Vilket också innebär att jag just nu håller tassarna borta från manuset. Jag skriver istället kortare texter: en novell, några boktips, en recension av Conan, Barbaren …
Jag har småbarn, och är således uppe på nätterna ibland. Jag är ofta dum nog att inte gå direkt till sängs utan sitter uppe en stund. Igår natt kollade jag min mejl. Den första testläsaren, en annan författare, har nu läst färdigt och meddelar helt kort att den var bra, och att det nu är dags att sätta sig och gå igenom manuset tillsammans. Han är den första utomstående som läst utkastet. Han läste ut den på fem dagar så uttråkad var han i alla fall inte. Tyvärr har jag inte möjlighet att träffa honom förrän på fredag, vilket känns som en evighet.
Det jag får höra av testläsarna bestämmer en hel del om hur mycket jag kommer arbeta om texten, hur mycket tid jag kommer lägga, och i vilken mån jag träffat rätt med historia, bildspråk och karaktärsbeskrivningar. Jag är nervös inför fredagen, men på ett bra sätt, pirrig kanske är ett bättre ord.
Kuriosa: Pär Lagerkvist är väl mest känd för sina romaner, som Dvärgen och Barabbas, men hans novellsamling Onda sagor (1924) är också en pärla. Den innehåller en novell som heter En hjältes död, vilket jag inte visste när jag döpte mitt manus. Men fint nog är den riktigt bra.
En hjältes död (1888) av Nils Forsberg.
