Jag ska prata om min bok i eftermiddag. Fem minuter inför en samling bokhandlare. Bara fem minuter.

Winston Churchill lär ha sagt: “If you want me to speak for two minutes, it will take me three weeks of preparation. If you want me to speak for thirty minutes, it will take me a week to prepare. If you want me to speak for an hour, I am ready now.” Och han har förstås rätt. Jag har på sistone helt slutat förbereda mig för timslånga framträdanden. Det blir oftast så mycket bättre om det bara kommer spontant. Själva ämnet behärskar jag, så jag behöver bara plocka fram fakta i någon lämplig ordning. Men när jag ska prata om min bok i bara fem minuter, då krävs det noggranna förberedelser.

Min nya bok heter Från Holmes till Sherlock och är en populärhistorisk berättelse om hur Sherlock Holmes-succén växt fram under nästan 130 år. En smaskig biografi – ja, nästan dokumentärroman – om de män och kvinnor som skapade denna succé. Det är inget ämne som enkelt låter sig sammanfattas. Det finns ju en anledning att boken är 514 sidor lång.

På dessa fem minuter bör jag:

• förklara med så få ord som möjligt vad det är för bok
• få bokhandlarna att förstå att den är bred trots att den verkar smal
• få in att Yukiko Duke gav den betyg 4 av 5 i Gomorron Sverige och just betonade att den är bred trots att den verkar smal
• nämna att Sherlock Holmes är hetare än någonsin
• vara rolig

Jag har alla beståndsdelar. Under sommaren och hösten har jag pratat om Sherlock Holmes och boken många gånger, inte minst under Bokmässan, så jag vet med exakthet vad som lockar till skratt. Det svåra är att kombinera det roliga med det innehållsmässigt viktiga, och helst ska det sistnämnda vara just det roliga.

Jag kommer göra som jag alltid gjorde när jag var aktiv som ståuppkomiker – göra upp en “set list”, antingen på en lapp eller i huvudet, där jag listar vilka grejer jag ska köra. När jag var ståuppare visste jag alltid exakt hur långt varje skämt var. Femton sekunder, tjugofem sekunder, en minut. Och då kunde jag lätt pussla ihop det till ett femminutersgig. Vid presentationer av min bok har jag inte mätt tiden på det jag säger. Men det sitter i ryggmärgen hur långt fem minuter är och om jag gör en “set list” kan jag lätt se att de olika beståndsdelarna får plats. Genom att tankemässigt dela upp presentationen i en serie oneliners är det lätt att bedöma tiden. Det ger mig också tryggheten att jag kan växla ordning på dessa oneliners när jag väl står på scenen eller byta ut någon om jag så vill. Det viktigaste är heller inte exakt vad jag säger, utan hur jag säger det. Om publiken känner att jag är trygg uppe på scenen och att jag gillar att stå där, så kan de själva slappna av.

Dessa bokhandlare i publiken har redan köpt in min bok och säljer den i sina butiker. Mitt syfte i eftermiddag är därför att de ska få en extra puff att kanske själva läsa lite i boken, av ren nyfikenhet. Så att de sedan kan tipsa om den till kunderna. Men ännu viktigare är att de får några godbitar extra, lite storytelling som de kan vidareförmedla till kunder. Någon liten detalj om skrivandet av boken, om hur jag indoktrinerar min fyramånaders dotter Molli att gilla Sherlock Holmes (det behöver inte vara negativt bara för att det är hjärntvätt), eller om hur jag visade upp ett par kalsonger på scenen. Det är sådant som fastnar hos publiken.

Nu ska jag bara klämma in det på fem minuter.