Tjena alla monsterdiggare!
Mitt gästspel som bloggare här på bokcirklar.se börjar lida mot sitt slut och även dessa sista inlägg tänkte jag ägna åt de lite mer okända oknytten jag stött på under arbetet med min bok ”Nordiska Väsen”. Denna gång har turen kommit till kyrkogrimmen (som omnämndes som hastigast i förra inlägget).
Kyrkogrim
Kyrkogrim
kyrkrå
De flesta väsen håller sig undan allt som har med präster och kristenhet att göra, och skyr kyrkor som pesten. Kyrkklockornas klämtande skär i deras öron, bibeln och dess ord skrämmer dem och vigvatten är som ett gift. Kyrkogrimmen är ett av undantagen.
De är ett slags skyddsväsen som vakar över en kyrka. Kyrkogrimmen fungerar som en ordningsvakt och håller reda på de människor som uppehåller sig där, samt de andar som vistas på kyrkogården. Rået slänger ut den som uppträder störande under gudstjänsten och näpsar obetänksamma barn som leker i koret. Nattetid skrämmer han bort gravplundrare som är ute efter kyrkans skatter och håller värn mot gastar och oknytt.
Kyrkogrimmen skapades i en offerritual som utfördes när kyrkan byggdes. Ett djur murades levande in i kyrkomuren och tilldelades därmed rollen som väktare, en roll som annars skulle tillfallit den första människa som begravdes på kyrkogården.
Kyrkogrimmen tar formen av det djur som ursprungligen murades in ˗ ofta en hund, katt, oxe eller tupp ˗ men i en skräckinjagande, monstruös, version.