Jag heter Erika Vallin och är författare och redaktör på tidningen ELLE. Jag bor på Kungsholmen i Stockholm med min man Martin och vår dotter Edith. I augusti förra året debuterade jag med Flickan vid glastornet ut, den första delen i trilogin Speglarnas hemlighet. I maj kom uppföljaren Resan till tidens slut.
När jag gick på gymnasiet läste jag naturvetenskapliga programmet, men sedan dess har fysik och kemi fått stå tillbaka för kulturjournalistiken. Jag hade jobbat som journalist och redaktör i drygt fem år när jag började skriva på Flickan vid glastornet. Det var min dotters första höst. Hon var fyra månader gammal och under någon av våra miltals promenader runt Stockholm började jag lägga pussel i gränslandet mellan vardag och fantasi, om en tolvårig flicka som heter Asrin.
På kvällarna läste jag en bok, Äpplen och stjärnor som faller, skriven av fysikern Ulf Danielsson. Det är en poetisk, nästan fiktiv, berättelse om universum: om sfärernas musik, det kosmiska urverket, om varför stjärnorna lyser och om partiklar som nästan inte finns – och sådana som existerar i parallella universum.
I samma veva hörde jag Mariam the Believers låt String of Everything för första gången. Där finns en rad som går så här: ”Don’t you wanna learn something more, reach somewhere new and die someone else.”
Den beskriver ganska precis varför jag läser – och skriver …
Jag ska gästblogga här ett tag, och jag tänkte passa på att tipsa om just de där böckerna som tar dig någon annanstans. Som lära dig något nytt, och förändrar dig, om än hur lite som helst.
Hej förresten, kul det här ska bli!
/ E*
Ps: Om du vill läsa mer om Speglarnas hemlighet kan du göra det här.