Det blev en väldig fart på mitt senaste inlägg här på bokcirklar, ni vet det där om att ligga. De flesta verkar ha skrattat till lite och gått vidare med en gillning eller en uppskattande kommentar. Men på exempelvis FB:s Arga bibliotekstanten, som länkat min text, gick flera personer ut till försvar för den sexiga bibliotekarien, som uppenbarligen får heta blickar, haffar och ligger runt både här och där mest hela tiden. Oups! Efter alla hyllningstal till bibliotekariens förmenta sexighet är jag nästan beredd att dra tillbaka mitt skämt. Eller så är alla dessa reflexmässiga försvarstal ett tecken på att min skämtfulla tes åtminstone till viss del stämmer.
Själv blev jag kallad för såväl ”osexig” (vilket mycket väl kan stämma, det var ju delvis min tes!) som ”unge man” (vilket #bibliotekariesnart32 tar som en komplimang), och delar av min text genrebestämdes (av en kollega, I presume) som ”dravel”. En man som lever i ett förhållande med en bibliotekarie blev till och med sårad och det är jag förstås ledsen för. Å andra sidan skrev någon: ”Du får mig att vilja byte linje på direkten, keep up the good work.” Så vem vet, kanske är det trots allt balans på Wallgrens karmakonto. Tack för alla sköna reaktioner, positiva och negativa. Jag avslutar med att citera föregående talare: Keep up the good work!
Allt detta för oss vidare till den text jag skulle skriva från början. Den handlar om bilden av bibblan och du kan läsa den här. Trevlig helg!
Å jag tyckte bara att det var roligt! Men så har jag MYCKET humor!
Låter BRA det!
Apropå de många reaktionerna på förra inlägget. Under de år jag följt biblioteksbranschen har jag många gånger förundrats över att just bibliotekarier tycks så engagerade i omvärldens bild av dem – på ett sätt som få andra yrkesgrupper är. Få saker väcker så mycket intresse, reaktioner och debatt internt inom kåren, som när någon tar upp just bilden av bibliotekarien, hur bibliotekarier är, klär sig, om de är sexiga eller ej etc. Intressant. Frågan är varför det är så.
Det kan man absolut fundera och förundras över Kerstin (som jag för övrigt minns från min tid vid UU). Jag kan inte heller neka till att mitt intresse för denna bild är ganska stort. Vad beror det på? En skäl är att jag tror att bilden av oss faktiskt spelar roll, även om dess betydelse säkert överdrivs. Det måste finnas någonting hos biblioteken/bibliotekarierna som gör att många, och då framförallt ungdomar(unga vuxna, väljer bort oss. Och jag har svårt att tro att böckerna, filmerna eller tv-spelen skulle vara sämre eller tråkigare eller vad det nu kan vara. Någonting annat gör oss ointressanta. Jag vet inte vad, men jag ska fortsätta fundera.