Det händer faktiskt att jag stöter på folk som vill arbeta som bibliotekarie. Hur gör man? Visst är det en ganska lång utbildning? Trivs du själv med jobbet? Frågorna är många. Jag gillar när det händer för jag känner igen mig själv. Det var inte alltför länge sedan som jag själv funderade på precis samma saker. Tillåt mig därför berätta lite om mitt yrke. Men innan jag gör detta finns det några saker som alla presumtiva bibliotekarier bör veta. Lyssna noga, här kommer det:

• Är du singel bör du tänka efter både en och två gånger. När jag säger att det finns mer sexiga yrken där ute är det ett klart understatement. Så om du vill ligga? Gör någonting annat. Eller ljug!

• Behöver man någon utbildning? Döh, finns det ris i Kina? Utbildningen kan göras i lite olika varianter och längder (3-5 år är normalt, även om min egen kändes mer som sju svåra) och lär dig i bästa fall lite grann om ditt framtida yrke, i värsta fall knappt någonting alls. Det akademiska ämnet heter dessutom biblioteks- och informationsvetenskap. Så om du är intresserad av, och gillar att läsa, skönlitteratur? Gör någonting annat (förslagsvis plugga litteraturvetenskap).

• Det är en gigantisk fördel om du inte bara tycker om att läsa böcker, utan även gillar dem rent fysiskt. Själv snittar jag uppskattningsvis två nysningar om dagen på grund av alldeles för intimt umgänge med (dammiga) böcker. Så gillar du inte att bära böcker, laga böcker, sätta upp böcker, titta på böcker med mera? Gör någonting annat.

• När du har tagit dig igenom utbildningen (puh!) får du förhoppningsvis ett jobb. När du får jobbet kommer det INTE att ge dig en lön som står i paritet med utbildningen. Så om du är ute efter att tjäna cash? Gör någonting annat.

• Du bör känna till att bibliotekarieyrket, i de flesta fall, är en väldigt social verksamhet. Så om du trodde att du skulle sitta i en sval och antikvariatsdoftande källare och umgås med böcker och enbart böcker under en sådan där mysig grön bordslampa som alltid finns i filmernas bibliotek? Gör någonting annat.

Det råder onekligen en viss osäkerhet bland allmänheten, åtminstone den jag pratar med, kring vad vi bibliotekarier gör på dagarna. ”Ni lånar väl ut böcker?” säger någon. Såhär: på stenåldersbiblioteket i Sätra är vi ohjälpligt långt efter i anpassningen av våra låntagare till den nya (allting är som bekant relativt) tekniken och därför lånar vi fortfarande ut en stor andel av böckerna manuellt, men för många bibliotekarier är det idag helt främmande att låna ut böcker. Det sköter folk själva.

Så vad gör ni då? Jo, (djupt andetag), vi hjälper folk med att låna böcker (absolut!) och leta efter böcker, vi plockar fram böcker, ställer upp böcker, svarar på en MASSA frågor (länge leve en viss sökmotor!), agerar amatörpsykologer och barnvakter, visar vägen till toaletten, städar (speciellt i barnhörnan), pratar i telefonen (arbetsrelaterat naturligtvis), gör lånekort (nåja, de flesta av oss i alla fall), pratar ytterst knackig biblioteksengelska med vårt internationella klientel, vikarierar som IT-experter (oavsett om vi kan eller inte), slösurf… jag menar omvärldsbevakar och, sist men absolut inte minst, assisterar vi vid kopieringsapparaten, varje biblioteks mittpunkt och bultande hjärta.

Men inte nog med det. En minst lika stor del av vårt arbete sker inne på kontor. Och där kan man, förutom att dricka alldeles för mycket kaffe, göra så sjukt många olika saker att det inte kommer att få plats här. De flesta bibliotekarier är i alla fall på något sätt inblandade i inköp av litteratur. Man fackbevakar, som det heter. På mindre bibliotek, så kallade filialer, ägnar vi också en rätt stor del av tiden åt att ”lägga in” böcker; vi sätter dit små söta klisterlappar och stämplar om det behövs och ser till att böckerna går att hitta i datasystemet.

Själv har jag haft särskilt ansvar för mångkultur, skönlitteratur, släktforskning, lokal litteratur, unga vuxna, ABM (arkiv, bibliotek, museer)- samarbete, fängelseutlåning, digital delaktighet med mera. Andra jobbar med fjärrlån, bokprat, utländska språk, hemsidor, sociala medier, bloggar (jag är ju här!), utställningar, skyltningar, programverksamhet och såklart barn- och ungdomsverksamhet. Men listan fortsätter ad infinitum.

Med detta sagt kan jag ärligt rekommendera alla att bli (folk)bibliotekarier. Det är trots allt ett ganska grymt jobb! Jag håller ju till på Sätra bibliotek, som är både ett skol- och folkbibliotek, och trivs för det mesta alldeles utmärkt. Jag får ju arbeta med min hobby, med litteratur! Dessutom får jag träffa högvis med sköna människor i alla åldrar. Jag är också väldigt vetgirig och som bibliotekarie går det inte många dagar utan att jag får addera ytterligare någonting till listan av (värdelöst) vetande. Tack bibblan för att du finns! 

Undertecknad på plats i Sätra. I bakgrunden de tidigare välfyllda boklådor som mötte mig efter semestern.

Till sist…

… vann GIF mot Malmö (läs min matchrapport här). Det du wilgot! Ni andra vet var ni hörde det först.

… borde ni lyssna på Theodor Kallifatides sommarprat. Bäst av författarna, lätt.

… är det, apropå Pride-festivalen i Vilnius, alldeles fruktansvärt hur homosexuella behandlas på många platser i världen (läs mer här till exempel). På biblioteket får man i alla fall älska vem man vill!

… får ni gärna komma med förslag på vad jag ska skriva om.

… ska ni såklart läsa min bloggande kollega från Musikbibblan i Gävle.