Själva idén med bokcirklar tilltalar mig väldigt mycket. Att samlas och utifrån en text samtala, fördjupa sig och dela varandras tankar om det lästa – det är något vackert i det. Särskilt som bokcirklar kan se så olika ut – alltifrån de mest intima med få deltagare till läsrörelser som griper över hela städer.
Privat har jag inte varit med i så många cirklar, även om jag med värme tänker på den jag är med i latent, i Sandviken. Men i mitt arbete på biblioteket har jag hållit i några stycken – och i höst är det äntligen dags igen! Jag tycker att biblioteket har en viktig roll i att skapa möjligheter till samtal och för att levandegöra litteraturen – det här är ett sätt att göra det på. Jag ser mycket fram emot att få möta både vana och ovana läsare, och att ta del av just deras tankar om det lästa.
I mitt jobb på biblioteket har jag också varit inblandad i en bokcirkel med 4000 läsare. Eller nåja, hur många som faktiskt läste är ju svårt att veta… Tillsammans med bland annat en av de lokala tidningarna delade vi ut 4000 exemplar av Agnes von Krusenstjernas Fattigadel, som utspelas i Gävle (kallat Ramstaden). Vi ordnade några olika kringaktiviteter – samtalskväll, maratonläsning mm utifrån boken. Tanken att så många personer rent teoretiskt skulle kunna prata om samma bok är ganska mäktig.
Nu har jag nyupptäckt Bokcirklar.se och kommer nog själv att starta en cirkel här så småningom. Just nu nöjer jag mig med att vara med i Anettes sommarcirkel som handlar om Stål skriven av Silivia Avallone. Häng gärna med där! Samma bok pratar vi också om just nu i Radio Gävleborg, inslagen finns att höra här.
Den mest frekventa bokcirkel jag är med i är den som finns hela tiden i bokbloggarna. När de är som bäst uppstår spontant boksamtal i kommentarsfälten och läsningen är plötsligt, och om man vill, något mer än en ensamsyssla.
Bokcirklarna känns hetare än någonsin och dyker upp både här och där – i radio, tidningar, på bibliotek, i hemmen, på pubar och kaféer… Konceptet är lika genialt som enkelt och tack vare nätet frikopplat från tid och rum.
du + 1 bok + 1 vän = 1 bokcirkel
Hej!
Ja, visst är bokcirkeln spännande! Men visst tar sig bokcirklandet numer många andra uttryck än den klassiska träffen i soffgruppen. Jag kan trots alla nätforum och bokbloggar sakna just det där personliga lokala mötet. En bok skapar ett forum för tankar och frågor, ofta långt bort från bokens kärna. På nätet blir vi mer fokuserade på just boken och dess innehåll än det vi tänker kring den och hur den påverkar våra egna sätt att tänka och leva. Det ena kompletterar det andra.
Tack för din kommentar, Wilgot! Det är fint tycker jag att valmöjligheterna är många, men jag förstår din saknad efter det personliga (bok)mötet.