Att ligga under med 3-0 i fotboll och vinna med 4-3 är väl, för att prata bokspråk, ungefär lika svårt som att ta sig igenom James Joyces Odysseus (HELA alltså) med hälsan i behåll. När det väl händer blir man därför ungefär lika glad som när man tror att Sätra bibliotek är stängt, men upptäcker att de faktiskt har öppet till 19.
Förra säsongen vände mitt eget P16-lag 0-3 i baken till seger 4-3 mot Söderhamn och lyckan var enorm. Men på elitnivå händer det typ aldrig. Ändå har jag fått uppleva två sådana supervändningar med mitt älskade Gefle IF. Mot Malmö 2006 hände det till och med i samma halvlek! 0-3 i paus slutade med GIF-seger och Strömvallen kokade. Så i torsdags hände det igen. GIF låg under med 0-3 från det första mötet med cypriotiska Anorthosis Famagusta, men vann returen med otroliga 4-0 och är nu vidare i Europa-spelet. Nåja, allt detta har gjort mig lite frånvarande ett tag, men nu är jag med i matchen igen.
Så vart vill jag komma? Jo, jag vill fortsätta att prata om förebilder. En sak som är bra med idrotten är att den fullkomligt vimlar av sådana. En del av dem heter Lionel Messi, kommer från staden Rosario i Maradonas hemland Argentina och spelar i F.C. Barcelona, en av världens bästa fotbollsklubbar. Andra heter Jonas Lantto, kallas ibland för ”Norrlands Messi”, kommer från staden Kiruna i Zlatan Ibrahimovics hemland Sverige och spelar fotboll i Gefle IF, en av Sveriges bästa fotbollsklubbar. Återkommer till dig Lantto.
Barcelonas motto lyder: ”Mes que un club” (mer än en klubb). Vad Lionel Messi gör MER än att spela för sin klubb vet jag inte. Han kanske är en riktig storläsare? Han kanske älskar att gå på bibblan? I så fall, tänk vilken grym läsförebild han skulle kunna vara! Titta bara på Zlatan! vars person, i och med boksläppet, har gått från att handla om fotboll och enbart fotboll till att innehålla böcker och läsning. Numera vet alla unga grabbar att en av världens bästa spelare också är författare (jaja, jag vet att han inte skrivit boken själv). Det är sjukt häftigt!
Faktum är att många av våra stora idrottsprofiler skulle kunna vara så mycket mer än bara idrottsprofiler. Deras potential är enorm. Men det är inte deras jobb och inte heller deras ansvar. Därför både kan och bör kulturen (om ni tillåter uttrycket), och inte minst biblioteken, i högre grad samarbeta med och utnyttja den enorma genomslagskraft som finns i en Messi, en Zlatan eller en Lantto.
Det gör exempelvis tidningen Barometern, där första maj-talaren, antirasisten, musikskribenten, S/O-läraren och, just ja, fotbollsspelaren Henrik Rydström skriver. Med en magisterexamen i litteraturvetenskap och en D-uppsats, som är en marxistisk analys av makt och religion i Mobergs Utvandrarna (man blir ju tårögd… snyft), är han också en utmärkt läs- och pluggförebild. Men även den lokala nöjestidningen tar hjälp av idrotten när de låter nämnde Jonas Lantto skriva krönikor. Och vad har då den lokala nöjesblaskan gemensamt med biblioteket? Jo, båda vill ha läsare.
Vi som försöker att främja läsningen från ett icke-kommersiellt håll behöver bli mycket bättre på att ta hjälp av idrotten. För även om det finns flera fantastiska exempel på hur detta sker – se Huddinge IF:s projekt Sparka igång läsningen eller norska Foreningen !les – är det ganska pinsamt hur frånvarande biblioteken är i landets otaliga idrottsföreningar. Det är ju där våra unga grabbar och tjejer finns! Vi är onekligen något av proffs när det kommer till att samarbeta med förskola och skola, men när det gäller att möta idrotten framstår vi som amatörer. Kulturen, fast egentligen menar jag nog biblioteken, har för mycket att vinna på att samarbeta med idrotten för att låta bli. Det är dags att man inser det och kommer in på banan.
Men även idrotten vinner på att samarbeta med kulturen, helt enkelt för att det gör den mer angelägen för fler människor och för större delar av samhället. Den potentiella supporter- och därmed sponsorskaran ökar. Alla blir vinnare. Idrotten får starkare profiler, kulturen får fler läsare. Har vi tur får även idrotten fler läsare och kulturen starkare profiler.
Först när murarna rivs händer det som de flesta av oss vill, oavsett vilken sida vi stod på från början. Då blir Lantto mer än bara en fotbollsspelare, Gefle IF mer än en bara en klubb och biblioteket mer än bara ett bokrum.
Det låter väl bra? Eller hur?
Till sist…
… tycker jag att ni ska gilla Sätra bibliotek på Facebook. Det är inte lika bra som att komma dit på riktigt, men vi blir sjukt glada.
… tycker jag att ni ska besöka Sätra bibliotek IRL. Vi öppnar 1 augusti!
… tycker jag att ni ska läsa Arne Norlins fantastiska Fans-trilogi (Motståndarna, Förföljda och Uppgörelsen). En modern Romeo och Julia-berättelse om fotboll och förbjuden kärlek. Passar typ alla.
… tycker jag att ni ska gå på mer fotbollsmatcher, förslagsvis när GIF spelar. Ikväll 28/7 möter vi Malmö på anrika Strömvallen. Alla till vallen!
Malmö vinner! : )
Tänkte annars på att fotboll är en lagsport medan läsning (förutom att inte vara en sport) är en enskild och extremt personlig upplevelse (som man dock kan dela). Bygger det på en skillnad i personlighet? Har lagidrottare mindre läsintresse? Kanske en konstig fråga, men du har kanske ett bra svar!
Hehe, Zlatans författarprofil tar jag med en klackspark (det gör nog han också), men jag håller med om att boken kan få många unga killar till att öppna en bok. Väldigt kul!
Så ska vi inte glömma damernas EM-final idag, trots mitt sparsmakade fotbollsintresse har jag faktiskt följt EM!
Malmö vinner, say what!?
Väldigt intressant tanke det där med lagidrottare och läsning. Kanske ligger det någonting i det. Fast å andra sidan får vi ju inte agera som om det inte finns idrottande läsare, eller att pojkar inte läser. För så är det ju absolut inte. Jag lånar till exempel ut böcker till mina spelare då och då. Tror jag får skriva mer om det här.
Zlatans författarprofil, ja så är det nog haha. Jag tror kanske inte att vi får se honom i Babel, men att han (i Sverige iaf) också förknippas med en bok (för så tror jag att det är) är super.
Möjligen slökollar jag lite på finalen, men det dör alltid ut när Sverige försvinner ur stora turneringar.