Väldigt få människor lever likt Robinson Kruse på en öde ö, helt utan kontakt med omvärlden. Många människor väljer att inte ha särskilt mycket kontakt med sin omgivning men de allra flesta av oss lever i ett socialt sammanhang. Och om det är något som de flesta gillar så är det att höra en bra historia. Om det dessutom är ens systerdotter eller granne som kommer gående med en bunt papper i handen och ber dig läsa hens manus så blir det oftast ännu roligare. Och bättre. Om du bara vågar ta ett nej, eller lite negativ feedback, så är det garanterat värt risken. Och i de allra flesta fall växer du av kritiken.

Jag hade skrivit ungefär halva min första bok då jag bad en nära vän att läsa och tycka till. Vännen läser mycket men skriver inte själv, jobbar med något helt annat. Han läste och ringde upp mig på landet, tyckte det var ”skitbra”, ”superspännande” och öste på med beröm. Svävande en halvmeter över marken, fortsatte jag att skriva. Det var viktigt att få lite bekräftelse på det jag skrev, i tidigt skede. Inte för att jag inte trodde på historien men mer som en klapp på axeln, att jag var på rätt spår.

Och så har jag fortsatt, vänner har läst, tyckt till, och jag har arbetat utifrån deras synpunkter. Har deras feedback varit saklig? Ärlig? Ofta ja, inte alltid, det ligger i sakens natur med vänner. Samtidigt är vänner och familj en fantastisk tillgång. De finns där, vill dig (oftast) väl och kostar inget. Konsekvent har jag köpt en bok eller vinflaska som tack.

Vissa vänner tycker så klart jag är jobbig som frågar och återkommer med följdfrågor. Det gäller att vara lyhörd och hela tiden vara medveten om att de ställer upp på sin fritid. Men intrycket jag har är att de flesta blir smickrade av att man frågar, det visar ju på att du uppskattar och litar på deras omdöme.

När jag för några månader sen blev tillfrågad av en nära vän att läsa hennes manus tog jag ledigt två dagar från jobbet och kastade mig över uppgiften på fullaste allvar. Och det var enormt kul. Och, som sagt, hedrande och givande på samma gång. Man läser med helt andra glasögon. Och man lär sig massor.