Bokcirklars vän författaren René Vázquez Díaz skriver om Maria Wine som avled för tio år sedan idag. Texten är även publicerad på René Vázquez Díazs blogg.

Idag för tio år sen avled min vän Maria Wine, danskan som diktade om den kärlek som uppfattar sig själv som hopplöshetens hopp. Hon växte upp i ett barnhem i Köpenhamn och var sex år när modern första gången kom på besök. Vid tio års ålder hamnade hon i fosterhem. 1943 debuterade hon med en diktsamling vars titel definierar hela hennes författarskap, Vinden ur mörkret. När hon år 2003 gick ur tiden var hon utan vetskap om att hon under större delen av sitt vuxna liv hade övervakats av säkerhetspolisen. I en tid som vår är det bra att påminnas om varför.

I december 1936 gifte sig Maria Wine med författaren Artur Lundkvist. Hon flyttade till Sverige och hamnade med ens i statspolisens register, eftersom Lundkvist sedan 1931 var registrerad som potentiell landsförrädare. Anledningen var att han deltagit i en demonstration mot Ådalsmassakern, att han undertecknat ett hälsningstelegram till Maxim Gorkij samt instämt i Stockholmsungdomens antikrigskommittés upprop mot krig och fascism. Dessutom hade han blivit angripen i en tysk nazitidskrift samt ”deltagit i olika antifascistiska och antimilitaristiska aktioner”.

Äktenskapet med Artur Lundkvist blev inte den källa av kontinuerlig kärlek som Maria både fruktade och önskade. Hon ville framkalla en outplånlig och passionerad förälskelse hos maken men lyckades inte. I äktenskapet ingick en överenskommelse om ömsesidig lojalitet men för den sakens skull inte trohet. Båda två hade andra relationer vid sidan om. År 1944 blev Maria Wine förälskad i en spion vid namn Iwanoff, verksam inom det allierade underrättelseväsendet, och säkerhetspolisen telefonavlyssnade dem. Poeten levde farligt denna ödesdigra krigsvår, och det är hjärtskärande att läsa utskrifterna från deras telefonsamtal. Wine ber enträget att få komma hem till Iwanoff men han slingrar sig, varpå hon insisterar. De träffas på krogar omgivna av smidiga hemliga poliser och de älskar i Iwanoffs hem, medan statspolisen misstänker att hon också är en agent. Slutligen skriver en kriminalkommissarie i marginalen på Wines akt: ”Trots allt torde det kanske uteslutande röra sig om s. k. kärlek”.

Under 50- och 60-talet var paret Wine-Lundkvist noga övervakade. Lundkvist var styrelseledamot i svenska fredskommittén och vice ordförande i Världsfredsrådet. Paret reste till öststaterna och anlitades flitigt vid Clartésammankomster. De reste till Ryssland och Kina och en svärm av tjallare rapporterade till säkerhetspolisen. Vart skulle de resa? Vilka umgicks de med? Flitigast var ”den förtrolige meddelaren Olle”. Vid ett tillfälle rapporterar ”Olle” om en sammankomst där Wine läste dikter: ”Under mötet serverades vin och ost och stämningen föreföll ganska upprymd”. Under tiden växte Wines böcker som dunkla blommor i en dimmig tjärn: Skönhet och död, Kärlek i svart och rött. Polisen antecknade: ”Om fru Wine är det känt att hon skrivit en bok som heter Virveldans”. ”Om makarna Lundkvist kan påstås att de äro synnerligen kritiskt inställda mot västmakterna, särskilt då USA.” Och man räknade hur många gånger Maria nämndes i Moskvas radiosändningar.

Vid ett tillfälle meddelade en kapten Norrman att ”författarinnan Maria Wine, identisk med Karla Marie Lundkvist, varit synlig på en restaurang tillsammans med en av tjänstemännen på Försvarsstaben.” Var landsförräderskan ute efter hemliga uppgifter? Igen blev den vackra poeten en samhällsfara. Maria Wine var en misstänkliggjord invandrarpoet vars gärning utgör en höjdpunkt i vårt litterära kulturarv. Man undrar vad det blev av hennes övervakare.

Artur Lundkvist, Maria Wine och Rene Vazquez Diaz

René Vázquez Díaz. 22 april 2013

Några av Maria Wines diktsamlingar och var du kan låna dessa ser du här: