Nej, det här är inte så finlitterärt. Men jag måste erkänna att jag gillar Linwood Barclay. Språket är rakt och effektivt, det finns ingen som helst undertext men man får ändå en känsla av att någon har ansträngt sig; det är dramatiska öppningsscener, ledtrådar, villospår, överraskande vändningar… Det är helt enkelt underhållande. Att man sedan har lite svårt att minnas vad boken handlade om när man väl slagit igen den är en annan sak. För innan man kommer till den punkten är det sträckläsning som gäller.
Utan ett ord handlar om fjortonåriga Cynthia som efter ett stort gräl med sina föräldrar en kväll slår igen dörren till sitt rum och somnar i vredesmod. Nästa morgon har hon lugnat ner sig men när hon går ner för att äta frukost är huset tomt. Först när hon kommit hem från skolan inser hon att hennes föräldrar och storebror fortfarande är borta och ringer polisen. Men hennes familj går inte att finna och ingen vet vad som har hänt med dem.
25 år senare bestämmer sig Cynthia för att delta i ett tv-program med olösta kriminalfall. Hon drivs fortfarande av hoppet att få veta vad som hänt hennes familj. Så ringer telefonen och en okänd man säger att hennes familj förlåter henne.
