För ett år sedan föddes min dotter, mitt första barn. Från den dagen är mitt liv annorlunda, det tillhör inte längre bara mig. För all framtid delar jag nu livet med en annan människa. Oavsett om hon vilar mot mitt bröst eller vi har ett världshav mellan oss kommer jag alltid att bära henne med mig, hennes lycka och kärlek, hennes ängslan, längtan och drömmar.
Ingenting är så skört som ett barn och ingen kärlek starkare än en förälders. Trots det händer det att föräldrar är inblandade i sina egna barns död. Sådana fall berör naturligtvis människor väldigt starkt. Så även mig.
Min roman Dit drömmar färdas för att dö bygger på de tragiska händelser som i media kom att kallas Bobbyfallet. En mamma och hennes sambo dömdes 2006 för att under tortyrliknande former ha misshandlat en elvaårig pojke till döds. Boken är ett försök att förstå det mest ofattbara. Hur kan en mamma medverka till sitt eget barns död?
När man hör talas om såna här hemskheter är ofta den första tanken att det måste vara sjuka, onda monster som ligger bakom. Och visst finns det monster, men jag tror att de är relativt få. Skrapar man på ytan finns det för det mesta människor där bakom, och de allra enklaste förklaringsmodellerna håller sällan i längden.
Jag satte mig in i allt som skrivits om fallet Bobby i media och på nätet. Jag läste domstolsprotokollen och plöjde två tusen sidor förundersökningsmaterial. Och hos mig växte det fram en bild av en kvinna som jag ville berätta om. Kvinnan i min bok heter Liisa och hon finns inte på riktigt. Hon har många yttre likheter med Bobbys mamma, men hennes tankar, känslor och motiv är sprungna ur min fantasi.
Liisa växer upp under ganska tuffa förhållanden. Hon har svårt att passa in, känner sig udda och osäker. Hennes föräldrar kommer hit som arbetskraftsinvandrare från Finland men står snart utan jobb och pappan går under i alkoholmissbruk. Liisa känner sig inte hemma någonstans, men hennes behov är väldigt mänskliga. Hon längtar efter att någon ska älska henne villkorslöst och acceptera henne för den hon är.
Liisa hamnar gång på gång i destruktiva förhållanden och som nittonåring blir hon mamma till Sammy efter en tillfällig förbindelse med en man som inte längre vill veta av henne. Sammy är inget enkelt barn. Han har flera neuropsykiatriska diagnoser och Liisa drabbas av en förlossningsdepression. Men hon är ingen dålig mamma. Hon gör sitt bästa efter sina förutsättningar. Samtidigt finns drömmarna alltid där, drömmarna om ett annat liv. Hon drömmer om en man som älskar henne, om ett harmoniskt familjeliv.
Så dyker Brian Olsson upp. De träffas via en teledejtinglinje och efter bara några veckor tar Liisa med sig Sammy och flyttar ut till Brians nedgångna torp. Hon säger att det känns som att komma hem. Men Brian är inte den man hon tror.
Dit drömmar färdas för att dö är alltså ingen dokumentär. Boken har inte för avsikt att skildra detaljer i Fallet Bobby, utan är snarare att betrakta som en djupdykning i människans psyke, en studie i ondska, ett försök att förstå det ofattbara. Romanen publicerades i augusti 2012 och fick ett gott mottagande i pressen. Just nu jobbar jag för fullt med nästa romanprojekt. Mer om det senare.
I nästa inlägg tänkte jag diskutera fiktionens förhållande till verkligheten.
Allt gott,
Mattias