Det har aldrig varit lättare att ge ut en bok. Det har aldrig funnits så många små förlag, mikroförläggare och egenutgivare. Vem som helst kan till en skälig kostnad publicera en bok och saluföra den i nätbokhandeln. Trots det kan jag inte skaka av mig känslan av att marknaden krymper.

Idag styrs den svenska bokbranschen av två giganter: KF Media och Bonniers. Dessa elefanter har länge dominerat på förlagssidan, men det som skett de senaste åren är att man övertagit även viktiga delar av distributionskedjorna. Det kallas vertikal integration. När ett företag skaffar sig kontroll över både produktion, distribution och försäljningskanaler.

Bortsett från alla förlag äger Bonniers idag ett tiotal bokklubbar, Sveriges största nätbokhandel Adlibris, några av landets största dagstidningar samt ett fyrtiotal tidskrifter av olika slag. Man äger sedan några år tillbaka även Pocketgrossisten, som distribuerar böcker till dagligvaruhandeln. Dessutom kontrollerar man all bokdistribution inom Åhléns.

KF Media äger i sin tur Norstedts och Rabén Sjögren på förlagssidan. Man kontrollerar ett halvt dussin bokklubbar och hela bokförsäljningen inom Coop-koncernen. Dessutom äger man nätbokhandeln Bokus. KF Media äger också Akademibokhandelns 66 butiker, som under året går samman med Bokia och bildar en gigantisk bokhandelskedja med hela 135 butiker runtom i Sverige. Förvisso löses ägandet upp i denna sammanslagning, men samtidigt riskerar vi att få en sällan skådad likriktning bland boklådorna. Och vad händer med de små förlag som inte lyckas sälja in sina titlar till denna kedja, troligtvis med krav på stora rabatter och fri returrätt?

Självfallet är det ingen slump att bokbranschen idag präglas av bestsellerism. De stora förlagsjättarna kan pumpa ut pallvis av en bok genom sina egna distributionsled, medan mindre förlag kämpar för att få in något enstaka ex av sina titlar i butikerna och får sedan be till gudarna att de inte får hela upplagan i retur. De fysiska bokhandlarna är, till skillnad från nätbokhandeln, till stor del beroende av impulsköp. Inte konstigt då att kunder sällan väljer ut en udda titel som hamnat i skymundan bakom alla bestsellermontrar.

Tro mig, jag älskar bokhandeln. En bra bokhandel är en drömfabrik, ett herbarium över levda och olevda liv, en doftsymfoni av idéer. Jag skräms av tanken på att all fysisk bokhandel i framtiden kan ske på ICA och Coop. Jag har också full förståelse för att Akademibokhandeln och Bokia går ihop, och jag vill inget hellre än att den fysiska bokhandeln ska räddas. Förhoppningsvis leder sammangåendet till en förbättring: ett mer flexibelt inköpssystem och större friheter för den enskilda butiken.

Spelar allt det här någon roll för konsumenten då? Jag kanske bara är bitter för att DN och Expressen inte publicerat ett utdrag ur min bok (som de ibland gör med Bonniersböcker), eller för att Adlibris inte ville fronta min bok (om inte förlaget tecknade avtal om extra rabatter), eller för att Bonniersbokklubbarna inte tagit in min bok, eller för att min bok inte fanns med på Åhléns sommarrea (104 av 109 titlar var Bonniersutgivna).

Nej då. Det här är faktiskt ingen personlig kamp. Jag vet hur tufft det är att vara debutant och är väldigt nöjd med mottagandet av min bok. Både Akademibokhandeln och Åhléns tog in boken, den fick recensioner i flera Bonniersägda medier och så vidare. Det som oroar mig, det jag vänder mig emot, är att mångfalden på bokmarknaden stryps åt. Ingen marknad mår bra av allt för få ägare. I slutändan är det faktiskt en demokratifråga.

Jag tror på bokhandelns överlevnad. Jag tror på den lilla bokhandlaren som kan sin litteratur, som kan guida kunden och ge allt det som cyberhandeln inte kan. Jag tror också på en bokhandel som älskar böcker och som står för det, som samarbetar med författare och förlag, och som vågar vara just en bokhandel och inte ett skyltfönster för pyssel, spel och prylar.

Älskar du också bokhandeln? Köp en bok nästa gång du går förbi.

Mattias