Poe-Baggar kravlar på bordet, tätt följt av nigande Hoffmann-Scuderifröknar, vilda Zürn-Jasminmän och bråkiga Tikkanen-Rödluvor. Den Rimbaudska Solen & hans lika lysande Kött ska vi stoppa i oss med god aptit tillsammans med Boves alla vänner. Under bordet ligger ett stinkande Baudelaire-Kadaver jämte en Kandre-Insekt av odefinierbar art samt en dallrande Sapphire-Precious. Var är din morsa, Precious? Hon lämnade jag hemma. Kommer hon inte sakna dig? Hon får hitta nåt annat späck att käka av. Kanske en plastig Bellmer-Docka. Jag måste ta hand om mitt incestuösa yngel. Vi hjälper dig! Lagerlöf-Prästen sitter redan i predikstolen, han kan välsigna det ofödda med Monelles bok. Det långa håret på en Österholmsk sjöjungru borstas av den Södergranska handen. Hela luften är full av Södergran-Maror och Åror och Berg-Marsvin och Nelvin-Sånger och Hagelbäck-Bästisar och svävande Träsk-Hotell från Redonnet-Riket. Och Seidl-Toppmodeller och Seidl-Hundar och vägar till Import och Export. Rasmussen-Ridläraren sitter i karmstolen. Givetvis sticker Plath-Poetissan in sitt förbrända nylle. Välkommen hit! Som vi har saknat dig! Nu sätter vi oss ner! Snapsvisan ska skrikas för full hals. Nijinsky! Hans galenskaper i kanon. Kom igen! Ett-å-Två-å-Tre-å-Fyr! Livet! Döden! Känslan! Och Jönson-Ursinne och Tichy-Sorg och Jäderlund-Ängar och Genet-Tjuvar. Men vilka vackra väggar. Titta där, Kajasos korsfästa pappor, och där! Dargers våldsamma krig, och där! en Boschsk splatterfilm minsann, och där en spektakulär Göranssonsk karta över det förvrängda Montevideos slakterier och konservfabriker, och där en av alla våldsamma Erdogan-Städer och ett vaggande bomullsfält av Koltés. Vilken skattkammare det här är! Men vänta, vad är det som mumlar? Det kommer under oss, nej!, det kommer uppifrån, nej nej!, det är visst där nerifrån, måste vara det Holmstrandska bubblande babblande underspråket. Och i dörrsmygen står de och skaver, de Thörnska allt jag är och allt jag inte är, och hundra Fagertunska namn från slutet till början och om igen placerar sig i drivor runtomkring, röda bevingade Carson-Änglar blandar sig med Pleijel-Änglar och Pleijel-Dvärgar med Carson-Makar och allt verkar visst sluta och börja i otrohet. Nu sätter vi oss ner och tar lite kaffe-på-maten, vi måste coola ner oss, kika litegrann på brudar och bloggar och Djurberg-Varelser och Börjel-Radio. Fleiss-Papegojan är en favorit, en Ur-Kvinna att Ur-Skreva från. Vi tittar på videos av Cunningham och nu har vi visst en godispåse som är för sour-sweet för sitt eget bästa. Hur ska det här sluta? Tillbaka till det incestuösa ynglet? Anti-Christ och Riget får tjäna som bedövningsmedel som leva-mera-medel som allt-på-en-och-samma-gång-medel. Till nattamackan kommer Trecartins High School-Flickor tillsammans med Den oansvariga lilla fittan, som visst inte existerar på nätet längre. Vi backar några steg, välkomnar Dödarhultarn och Lim-Johan som kommer i sällskap av sexualiteten hos Breillat och tjeckiska tusenskönor och Svankmejerska Alice-Varianter. Och katterna får man väl heller aldrig nog av. Nu börjar jag bli trött på mig själv som svänger med än det ena än det andra på det här överbelastade smörgåsbordet men att sprida kärlek och konst och liv och död och hat hejvilt till de som ännu inte funnit lekkamraterna ser jag som en glädjefull gärning och uppgift. Den här luckan är inte klar än, inte på långa vägar, räkna med utökning i all evighet för jag har glömt hälften och tappat bort en annan hälften och förträngt en annan hälften så det här måste jag fortsätta med för alltid, bokcirklar blir inte av med mig, erbjuder man sig till mig får man räkna med att ha mig i hasorna och klänningsfållen och livremmen för en lång tid framöver, men nu måste jag skynda mig med ett avslut i prolaktin(anti)finalen och lämna över stafettpinnen och hälsa nästa gästbloggare fröken Kieri välkommen.