Till exempel dockorna. Fnitterfittorna, gosedjuren, papegojfnasken, dessa fjäderskrudar och nylonhärvor med tomma ögon. Dessa tomma kärl med uppnäsa och röda streck till munnar. Deras släta kön. Att använda den extrema passiviteten som en språngbräda för sin fantasi. Att använda den som en slags urbild för hela sitt skrevande. Plastleder som kan böjas efter behov, att vrida ett varv, att vrida ett till, samma slags egenskaper som språket har. Hur hennes kropp är brottsyta för skändningarna. Hur hennes kropp utgör den blanka scenen för flickjagens förstörelselusta. Njutningen i hennes tomma blick. Att dra i trådarna på sina figurer som marionetter. Att slita av dem håret eller ett ben. Och det oväntade som föds ur den inbillade maktfullkomligheten. Det som utvecklas bortom den inbillade maktfullkomligheten. Nya kroppar. Nya berättelser. Plastkroppar som är tomma kärl att fylla. Och hur de börjar ljuda och ljuga på egen hand, en stämma som snart är en skrikande och bråkig kör. Hur den polyfona kören till slut är den avgörande komponenten. Att göra öppningar in till deras kroppar, sticka glödgade nålar in mellan deras ben, deras bröstkorg, deras munnar. De passiva objekten. Som längtar efter liv, eller sin egen begravning. En docka, ett vapen, ett kön, en robot, ett ord. Att transformera till något annat. Ett skallrande halsband av groteskerier, lösa munnar, kroppsdelar av kött och plast och stål. Det kittlar och svindlar. Och svider. Och andra slags fixeringar. Geometriska mönster? Ockultism? Tonårstjejer? Kassa photshopsmanipulationer? Manipulerade kroppar? Stympade kroppar? Plastikoperationer? Är allt detta bara illustrativ och fåfäng yta? Vad döljer sig bakom dessa symboler? Att hela tiden tänja på sina fixeringar för att se vad som föds på nytt. Vilken slags ny docka, vilken slags ny begravning, vilka slags nya berättelser, vilka slags bortslängda lekar.
*
Hans Bellmer: “Kroppen är jämförbar med en fras som inbjuder oss att plocka isär den, för att sedan dess verkliga innehåll, genom en oändlig rad anagram, skall kunna sättas ihop.”
*