Nej, riktigt så illa är det väl inte, att jag blir glad av att höra att människor gråtit när de läst Då tänker jag på Sigrid – jag vill ju inte göra någon ledsen – men eftersom jag ändå i första hand vill beröra när jag skriver blir jag en liten aning nöjd, det ska erkännas, när en läsare skriver “har grinat och grinat” i ett mejl, och en annan skriver att hon var tvungen att dra sig undan familjen i vardagsrummet och sätta sig i badrummet och läsa – nära snytpapperet – när hon närmade sig slutet av boken…