Så fort de gått, de här två veckorna som jag gästbloggat hos Bokcirklar.se. Två veckor som så här direkt efter mitt boksläpp varit fulla av fina recensioner och intervjuer och framför allt många roliga småsnack och djupa samtal om varför man skriver – och varför man läser. Tack för att jag fått dela den här omvälvande tiden med er och för att jag fått ta del av vad ni läser just nu – jag har hittat flera bra tips i läsdagböckerna!
Nu går mitt författarliv vidare. Vill ni följa det framgent hittar ni mig till vardags på min egen blogg: http://elinolofsson.com
Jag har dessutom just fått ett glädjande besked: Min bok Då tänker jag på Sigrid släpps som pocket av Månpocket till sommaren! Och som de allra första i världen kan ni, kära bokcirkulanter, nu få se omslaget. Klicka på den här länken, så hittar ni det i mitten.
Tack för mig – jag hoppas att vi ses igen någonstans i litteraturens förunderliga och fantastiska värld!
//Elin Olofsson
Elin, det är vi på bokcirklar.se som ska tacka! För många och fina blogginlägg och för att vi fått dela denna omvälvande tid för dig med bokdebut och fina recensioner som följd! Kul att “Då tänker jag på Sigrid” fått så fin respons både av kritiker och “vanliga” läsare (vilka är viktigast? ;-)).
Roligt även att du tittat runt här i bokcirklar.se, läst och kommenterat i läsdagböcker – det uppskattas av oss läsare!
Tack även på tjuvtitten på kommande pocketutgåvan! Kan inte låta bli att reflektera över hur två omslag så olika kan påverka intrycket man får av en bok och de förväntningar man får som läsare…. Båda omslagen är fina, men pocketutgåvan ser nästan ut att vända sig till en yngre läskrets. Kvinnan på omslaget ser ut att vara yngre (Hanna?) än kvinnan som illustrerad på den första utgåvan (Sigrid?), som mer för tankarna till en svunnen tid… Men detta är förstås bara mina högt personliga reflektioner… Kanske någon som håller med?
Önskar dig lycka till med ditt fortsatta författarliv!
Ah, mycket intressant reflektion om omslagen! Har bland annat just fått lära mig att pocketomslaget, som står bland magasin, kexchoklad och annat i matbutiker och på bensinmackar, starkare ska signalera ”nutid” med klarare färger med mera, för att en pocketbok är mera av ett impulsköp – kanske funkar det så?
Och ”vanliga läsare” är egentligen mycket viktigare än kritiker, det hävdar jag bestämt, eftersom de LÄSER när de läser, de lever sig in i en historia, de kanske fäller en tår eller tänker på kärlekar i sina egna liv, men för att nå ut till dessa ”vanliga läsare” är det förstås viktigt med fina recensioner – vilket jag är urglad att jag fått!
Tack för den här tiden och tack för lyckönskningen!
Ja visst är det så, att bra recensioner når fram till läsarna och väcker nyfikenhet inför en ny bok – så nog är de viktiga! Oavsett vem som läser så är det förstås roligt med fin respons och ”Då tänker jag på Sigrid” verkar verkligen nå fram till sina läsare och beröra. Ska bli roligt att läsa din bok efter ha fått följa dig som gästbloggare här, och tack igen!