Min debutroman, som kommit ut nu i januari efter nära två års skrivande, heter Då tänker jag på Sigrid. I den flyr huvudpersonen Hanna Stockholm och sitt reklamjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hon åker till Gärningsberg, den jämtländska by där hon vuxit upp, och flyttar in på den bondgård hennes pappa tvingats lämna många år tidigare, fast besluten att blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar och samtidigt glömma Henrik. Men vad hände egentligen med hennes farbror Åke, som tog livet av sig i köket? Kvar finns bara några gamla blyertsteckningar och korvar av hundhår vid golvsockeln. Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid varit rädd för och aldrig lärt känna, men vars hela liv handlat om gården? Hon som sägs ha tappat både ord och minne och lämnat trasiga människor efter sig, sådana som Hannas pappa, som hostar och harklar sig, men som aldrig får något sagt. Är det från honom Hanna fått sin tystnad? Var det därför hon aldrig kunde berätta sanningen för Henrik? Vad händer om man förlorar sig själv? Och hur långt räcker egentligen kärlek? Hanna söker svaren där allting började, i Gärningsberg.
För mig är Då tänker jag på Sigrid en kärleksroman, men den handlar inte bara om kärleken mellan Hanna och Henrik, den handlar också om kärleken till en plats, ett hem, och vad bristen på kärlek kan göra med människor.
Här på Wahlström & Widstrands hemsida kan du läsa en längre intervju med mig.
Återkommer snart med ett nytt inlägg – det kommer att handla lite om hur huvudpersonerna Hanna, Åke och Sigrid uppstod!
//Elin