Samtidigt som jag läser recensioner av Då tänker jag på Sigrid och svarar på intervjufrågor och läsarmejl om personerna i boken och handlingen där, har jag faktiskt i dagarna två också försökt städa ut mitt kontor på den arbetsplats där jag arbetat fram tills nu, på medieutvecklingsbolaget Mktmedia. Jag har letat USB-minnen att spara över se senaste årens yrkesliv på, torkat av whiteboarden för sista gången, och funderat på om jag någonsin tidigare behövt något ur de där kartongerna man alltid får med sig hem när man slutar på ett jobb (huvudpersonen Hanna i boken får ju också med sig en kartong, för övrigt, när hon slutar på reklambyrån…). Jag tror inte det, så jag har kastat nästan allt som fanns i pappersform nu. Från och med i morgon är jag min egen, med ett eget företag, och med det jag hoppas ska bli mer tid att skriva på – skriva en andra bok, skriva krönikor i ÖP, radioprata i P4 Jämtland, och annat som jag gör och ska fortsätta göra i mitt frilansande liv.
Idag har jag fått en blombukett och en avskedsgåva av mina kollegor – och frågan ”Vad är det egentligen du ska bli nu? Är det företagare eller författare på heltid eller vad?” Och jag har svarat så sanningsenligt jag kunnat: ”Jag vet inte riktigt, men det är det som är spännande. Jag vet bara att jag ska skriva.”
Jag har ju redan börjat på en andra bok, men på fredag, 1 februari, ska jag börja skriva på den på riktigt. Jag har sagt att den ska handla om sorg, kärlek, vänskap och svaga isar. Vi får se om jag håller fast vid det.
Här hittar du förresten den recension i Aftonbladet av Då tänker jag på Sigrid som publicerades idag.
Att Kristofer Folkhammar skriver ”skitfin och otäck” gör mig nöjd och glad.