Ann Jäderlund har nyöversatt 122 av Emily Dickinsons dikter och volymen har fått namn efter första raden i inledningsdikten – Gång på gång är skogarna rosa. Riktigt fint och intressant känns det att läsa dem. Jag har tidigare bara läst Dickinson på originalspråk och funderade över hur de skulle låta på svenska. Ja, lite blir det som alldeles nya dikter. Hör bara:
Smärtan – har ett bakslag
av det Blanka –
Den kan inte erinra sig
När den började – eller om
där var
En tid när den inte fanns –Den har ingen framtid – utöver sig själv –
Dess Oändlighet innehåller
Dess Förflutna – Upplyst för att
Förnimma
Nya intervaller – av Smärta
Emily Dickinsons dikter är ofta outgrundliga, märkliga och har en alldeles egen klang. Gång efter gång kan jag läsa dem och hitta nya toner, nya tolkningar. Tematiken i dikterna rör sig runt död, natur, kärlek, hopp och längtan. Dickinsons eget liv är också intressant. Hon sågs som excentrisk av omvärlden, gick ofta klädd i vitt och levde isolerat i sitt föräldrahem ända till sin död vid knappa femtiosex års ålder. Vid sin död önskade hon att alla dikter skulle brännas. Vilken tur att de finns kvar så vi får njuta av hennes fina, originella språk – som fungerar utmärkt även på svenska.
Kalendertipset kommer från:
Anna Griph, bibliotekarie i Göteborg