När jag blev gravid med mitt andra barn tyckte jag synd om det. Stackars liten, du kommer aldrig att bli lika älskad som din bror, tänkte jag och strök med handen över magen. Det är inte ditt fel, kanske inte heller mitt men det går inte att älska två personer så mycket. Det är omöjligt.
Och så kom barnet. Vacker, rödrandig av blod och helt perfekt. Och hjärtat svämmade över av kärlek. Från första stund. Och inte älskade jag storebror mindre för det.
Människan sägs bestå av 70 procent vatten men det finns en ocean av kärlek i bröstkorgen att ösa ur. Tiden kanske inte alltid räcker till och man kan bara befinna sig på en plats vid varje tillfälle, men ju mer kärlek man ger desto mer får man tillbaka. Och det tar aldrig slut.
Mo Yans översättare Anna Gustafsson Chen har sagt att hon haft mycket att göra med hans texter. Mo Yan tillhör nämligen den typen av författare som producerar stora mängder. Hos honom sägs berättandet vara viktigare än det enskilda ordvalet. Jag har författarvänner som är likadana. Som skriver och skriver och skriver. Och som sedan får stryka och stryka och stryka. Och skriva om. Och i slutändan har de åstadkommit fantastiska böcker.
Var kommer alla historier ifrån? Hjärnan är magisk!
-Ju mer människan forskar i hjärnan desto mindre vet hon procentuellt om dess egenskaper. När jag tog mina examina kände vi till vad 40 procent var till för, nu när min son tar sin examen känner vi bara till vad 20 procent är till för, sa professor David H. Ingvar i TV-programmet Fråga Lund.
Jag själv är snål med orden. Fast jag önskar att jag kunde prata fritt med vem som helst, en främling på en middagsbjudning … En okänd på bussen. För att inte tala om det skrivna ordet. Tänk om man kunde producera tjugo sidor per dag. Vilken lycka! Men det kan jag inte. Det är inte min personlighet.
När min redaktör började arbeta med ”Mina fräknar” sa hon till mig att jag måste lägga till lite text här och där. Förklara.
Mina dagar är inriktade på att räkna ord. Nu skriver jag på uppföljaren till min debutbok. Den går under arbetsnamnet ”Spårvagnen”. För att veta om jag har haft en bra arbetsdag eller en dålig är antalet ord min måttstock. 2000 är mitt mål. Ofta blir det bara 1000.
Jag bloggar en gång i veckan på Debutantbloggen.se. Och nu bloggar jag här. Min egen blogg (sofiahallberg.se) är inte en sådan där jag lägger ner mycket tid och kraft på att utveckla resonemang. Då skulle mina ord ta slut. Urvattnas.
Visserligen ger övning färdighet och ju mer kraft, tid och engagemang man lägger ner på att göra något (som att skriva) desto skickligare blir man. Men till skillnad från kärleken som expanderar ju fler barn man får, växer inte historierna ju mer jag slösar med dem. Efter att ha skrivit en text kan jag känna mig lycklig men tom. Nöjd. I behov av tystnad. Längta efter att låta texten få vara i fred. Och allra viktigast är tystnaden under skapandet. När jag befinner mig mitt i. Då vill jag inte alls prata.
Jag skriver av kärlek till ordet och till en god berättelse, men jag är också tyst med hänsyn till detsamma.
Hoppas jag räcker till ändå.
Sofia