Jag har fått bägge Ivar Lo-priserna för mitt skrivande. Det går inte att vara stoltare. Men jag är även kulla. Och om just det kan man ha dubier. Åtminstone enligt prisernas upphov, Ivar Lo Johansson, som hävdade att vi från Dalarna härstammar från ett mongoliskt träskfolk!
Sedan finns det en oplockad gås till, stavad deckare. Här begås inte deckare säger Ivar Lo, ity dessa tillhöra icke litteraturen! På det viset, du min kanoniserade herre, vi får väl titta efter.
Den tredje punkten i denna anklagelseblogg – som bara kom, ursäkta – är novellen. Fast där är vi tack och lov helt överens Ivar Lo och jag – novellskrivandet är en orättvist åsidosatt konstart. Du och jag Ivar, mot världen!
Inte? Istället snurrar du i din grav? Jaha. Träskfolk slash dalfolk slash deckare och det i ditt älsklingsformat novellen. Det blir svårt, det blir krångligt.
En kulla som skriver kriminalnoveller. Med kurbits.
Min senaste roman Hjärtblad handlar om en dalkulla. Hon föds under senare delen av artonhundratalet i ett sorts urbondesamhälle uppe i Västerdalarna. Där för övrigt Ivar Lo i Gårdfarihandlaren gick och nasade, halvsvalt och övernattade bland kacklande höns, föga ärofullt. Han retade sig otroligt på dalfolkets som han uppfattade arrogans, den där svenskheten, den där stoltheten. I Dalarna fanns inga statare med mössan i hand, där fanns bara fattiga, med mössan på huvudet. Det upprörde Ivar, och så skrev han en uppmärksammad nidartikel. Vilken togs på djupaste allvar.
Om deckare ansåg han att de inte var böcker, även om de var iklädda pärmar. Tack för priserna Ivar, men där har du faktiskt fel.
När man säger bladvändare, då tänker man deckare. Den mest spännande deckaren har inte bara en rafflande intrig, den har även ett levande persongalleri, en fantasieggande miljöbeskrivning och ett målande språk. Själv skrev jag min första deckare utan att ens veta om det. Jag tänkte att Ytspänning förvisso kändes galet spännande när jag skrev den – därav titeln – men genrebestämd blev den först i och med att den fick Polonipriset. Och på den vägen är det, jag har skrivit fem deckare och fler lär det bli om jag får leva. Det finns ingen motsättning för mig i att skriva episka och historiska romaner som Hjärtblad eller En gränslös kärlekshistoria och otäcka deckare som Järngreppet och nu snart Krimineller.
Så är det käre Ivar. Så är det.