Jag har ett kluvet förhållande till noveller.
Ibland är det korta formatet perfekt när man inte har tid att läsa mer omfattande berättelser som kan ta dagar, veckor eller ännu längre tid att läsa. En författare kan verkligen tjäna på att strama upp sin berättelse och på så vis ge den mer tyngd, en text där varje ord verkligen har betydelse.
Men ibland blir det för snabba klipp, berättelserna i en novellsamling tenderar att avlösa varandra på löpande band och gör att intrycken per berättelse blir färre och inte särskilt djupa.
Jag har läst relativt få noveller, men bland dessa har jag hittat några favoriter samt några som inte riktigt höll för mina förväntningar.
Jonas Karlsson är en favorit. Alla noveller är inte lika givande, men många har en skön skruv eller får en att haja till. Man lägger dem på minnet. Argentinarna Jose Luis Borges och Julio Cortázar gillar jag också. Borges novellsamlingar är lagom långa, Cortázars är dock aningen mastig. Förlaget envisas med att samla samtliga noveller i två volymer på 500-600 sidor styck, vilket gör intrycket aningen tungt. Man får dock god hjälp i förordet där det tipsas om ett dussintal berättelser värda att läsa. Kanske värt att ge ut dessa också, som ett lättare sätt att ta sig in i Cortázars värld?
Dessa tre författare har något gemensamt – man öppnar upp vardagen genom att tillföra fantastik och absurditeter i tillvaron. Inte alltid, men en hel del berättelser förutsätter att man tänjer på gränser för vad som rimligt ”i verkligheten”. Det uppstår en hel del tankeexperiment i novellerna som jag tycker är fascinerande och ger nya perspektiv.
Två andra novellförfattare jag uppskattar är John Ajvide Lindqvist, för sina rysare som man aldrig riktigt vet var man har, och Jonas Hassen Khemiri för sina tragikomiska berättelser.
Ett par som inte har hållit mina högt ställda förväntningar är Roald Dahl och Alice Munro. I Dahls fall förväntade jag mig nog än mer makabra historier än vad som utlovades, Munro upplevde jag skriver – i alla fall de senare samlingarna – berättelser som är ganska snarlika. Men en eller annan av de båda författarnas noveller är givetvis läsvärda.
Hur är det med er? Vad har ni för novellfavoriter, vilka skulle ni tipsa om för någon som inte har läst så mycket sådant (dvs mig
)? Eller gillar ni noveller överhuvudtaget?