Ju äldre en författare blir ju bättre blir vederbörande oftast. I lyckosamma fall möter man en djupt fårad och skrynklig berättare med käpp och man blir förvånad om man dittills bara har läst vad han eller hon har skrivit. Orden och visionerna flyger allt friare och spänstigare medan själva personen böjs allt längre ner mot jorden.
Och det är ju okej, man behöver inte vilja konfronteras med gåsen bara för att man gillar gåslever.
Fast så är det inte längre. Numera måste gåsen exponeras oavsett hur hon ser ut och fastän utseendet inte har det minsta att göra med det man skriver. Man slipper inte undan om man vill nå ut till sina läsare. Det är bara att göra det och helst även gilla läget för då ser man bättre ut på bild.
Bokmässan är en jättelik marknadsplats med en högst behjärtansvärd produkt till försäljning nämligen näring för själen, och hjärnan. Det är ingenting att skämmas över.
Jag önskar att den nyss hade börjat.
Jag önskar att alltsammans var över.