Den senaste tiden har jag spenderat i sällskap med ”A clash of kings”, andra boken i George R.R. Martins svit ”A song of ice and fire”. Jag har hört mycket gott om böckerna, och kanske framför allt om TV-serien vars första säsong (”A game of thrones”) sändes på SVT i våras. Jag var tveksam till om jag skulle orka läsa första boken, så jag följde TV-serien istället.
Jag blev inte direkt stormförtjust, men jag såg ändå klart säsongen. Efter det hade jag inte mycket tankar på att fortsätta följa serien. Eftersom jag som medelmåttig läsare av fantasy egentligen ”bara” har läst ”Härskarringen” och Narniaserien, blev jag inte förvånad över att jag inte gick igång på berättelsen.
Jag kom dock på andra tankar när en kompis rekommenderade böckerna. Jag gav andra boken en chans, och det är något jag verkligen inte ångrar. Jag hade glömt bort hur allmänmänskliga och starkt inlevelsefulla bra berättelser kan vara oavsett genre. Boken vimlar av berättarglädje och är full av intriger, spänning, svek, krig, kärlek, grymheter, ära, hårda livsvillkor och annat trevligt.
Den stora fördelen med att se första säsongen på TV och att läsa andra boken är ju att man på så vis får bilder på de karaktärer, ansikten och miljöer som i många fall även dyker upp i kommande böcker. Detta gjorde ”A clash of kings” både mer levande och lättare att ta till sig. TV-serien hjälpte mig att komma igång med läsandet, men nu står den på egna ben. I nuläget på starkare sådana, för någonstans på vägen var det romanen som till sist övertygade mig.
Oavsett frågan om vad som är det mest givande – bok + film, film + bok, TV-serie + nästa bok i serien – är jag glad att jag med hjälp av TV-serien kunde ta mig över den första tröskeln och ge min fantasi en hjälp på traven i den fortsatta läsningen.
Hur är det för er? Finns det bokbaserade filmer som ni upplever har varit minst lika givande eller kanske till och med bättre än förlagan?