Om jag skulle få välja exakt hur jag skulle beskriva och presentera mig själv, skulle jag nog säga att jag är en skrivande själ. En skrivande, men kanske också en vilsen själ. Jag brukar tänka att det kanske är därför jag skriver? För att jag är vilsen. För att jag i mina ord och texter kan hitta det där som jag saknar, hitta små bitar av den jag är.
Jag vill säga att jag har skrivit så länge jag kan minnas, men det har jag nog troligtvis inte gjort. Jag har nog skrivit ganska länge, men det var inte förrän under högstadiet som jag började inse vilken viktig faktor skrivandet var i mitt liv.
Jag minns att vi fick i uppgift att skriva en miniberättelse i svenskan. Jag, som då var 14 eller 15 år gammal, skrev en kort historia på kanske två, tre A4-ark om vissen kärlek.
Jag fick tillbaka berättelsen med kommentarer från min lärare. Hon frågade mig om jag visste vem Karin Boye var. Jag hade hört namnet förut. Något om knoppar som brister och gör ont, något om våren och vintern, något om att viljan att stanna och viljan att falla. Min lärare berättade att mitt sätt att skriva påminde om Karin Boyes texter.
Jag gick hem och kollade upp denna Karin Boye. Insåg att hon skrev väldigt, väldigt bra. Och det tog inte lång tid förrän jag insåg att jag också ville skriva väldigt, väldigt bra. Jag ville också nå ut, beröra, påverka. Ville också bli ihågkommen för mina texter, ha skapat något som betytt tillräckligt mycket för att leva kvar i andra människors medvetande.
Så jag började skriva mer och mer. Jag minns att jag började skriva låttexter som en lite halvförvirrad nybliven tonåring. Sen upptäckte jag poesin, möjligheten att skriva ner ett helt liv på några få rader, en hel värld i en enda liten dikt. Jag skickade in min allra första dikt till en dikttävling, och vann.
Och den känslan som jag kände då de ringde mig och berättade att min dikt var riktigt bra, fick mig att inse hur viktigt skrivandet var för mig. Att jag bara hade vunnit en ganska så liten tävling, en liten månadstävling för diktskrivare, spelade faktiskt ingen roll. Min dikt hade blivit utvald, och om det hade varit en eller tusen andra dikter med i tävlingen brydde jag mig inte om.