Efter det att min mormor dog tidigare i våras har jag fått en del saker som varit hennes, bland annat en med säck sängkläder. När jag nu står och tvättar dom känner jag hur dom luktar, en lukt jag minns från sängarna i deras sommarstuga, lukten av tvättmedlet, som måste vara av samma sort och så en svag doft av rök. Röklukten borde ha varit mer påtaglig då, i sommarstugan, men dom senaste fem åren, efter det att morfar dött, så rökte hon inte mer. När jag nu stoppar in sängkläderna i tvättmaskinen, tänker jag att ytterligare ett spår av hennes liv försvinner, lukten.
          En liknande tanke dök upp hos mig för några veckor sen när jag stod och höll i några böcker jag fått av min morfar. Dom var alla utgivna på Tidens förlag åt vilka han jobbade som dörrknackande försäljare i början av femtiotalet, i stort sett allt i hans liv var sammankopplat med den socialdemokratiska arbetarrörelsens olika grenar. När jag fick böckerna, då luktade dom rök, och jag tyckte om det, att böckerna luktade så, som det gjorde hemma hos dom, i deras radhus. Jag minns också att jag tänkte att det var delar av deras rökfyllda andetag jag kunde känna när jag bläddrade mellan sidorna.
           Men när jag då, för några veckor sen, höll i böckerna så kände jag först inte röklukten, så svag hade den nu blivit, att den snart skulle vara borta.