Vi håller på att flytta, till en annan lägenhet, som är större. Jag tycker om det, att flytta, jag tycker om att plocka ner saker från väggarna, skruva ner bokhyllor, packa allt, böcker, skivor, kläder, porslin, i kartonger. Även fast jag vet att jag brukar tycka att det är väldigt jobbigt när jag väl står där, och flyttstädar, så tänker jag nu att jag tycker om också det, att det är som att städa bort alla spår jag lämnat i lägenheten, att ingen ska kunna se att jag har varit här, att jag bott här.
           Lägenheten vi nu flyttar till blir den sjunde på lika många år i Malmö. Jag tänker ibland på vad jag minns från olika platser, och i det här fallet från olika lägenheter, jag försöker då också komma ihåg vad som hände var. Den lägenhet vi hittills bott längst i, tre år, låg på Rasmusgatan i Seved. Ett område och en gata som det senaste året fått stå ut med såväl artikelserier i DN som besök av Uppdrag granskning. Jag ska inte här ge mig in på att kommentera det områdets problematik och mediernas många gånger ensidiga bevakning, utan bara konstatera att när jag tänker på den lägenheten så tänker jag oftast på ett träd, en hängpil, som stod på den stora öppna innergården. Egentligen var det två träd, men då stammarna bara stod någon meter ifrån varandra, var det, åtminstone från vårt sovrumsfönster varifrån jag oftast såg på träden, svårt att se att den stora tjocka stammen inte var just en, utan två.
          Om stammen var en, då var också kronan det, dom två kronorna var så sammanflätade att det inte gick se var en slutade och en annan började. Och kronans grenar, trädets grenar, som var hängande, dom nådde nästan ner till marken, och var alltid i rörelse. Också när gården var tom, tyst, och allt annat var stilla, så rörde sig trädets grenar, vajande, runt, i små cirklar.
           Jag brukar gå förbi där ibland, snedda över gården, och försöka se in i vår gamla lägenhet, se hur det ser ut där nu. Men den som bor där har alltid persiennerna nere, så har det varit varje gång. Istället vänder jag mig då bort mot trädet, och ser hur det fortfarande rör sig.