När debuterar man? Alltså i tiden? Är det när boken släpps i handeln, eller när recensionerna kommer? Eller kanske vid den första publicerade intervjun som ens vänner ser? Eller är det när man får ett utgivningsbesked? Eller kanske på releasefesten? Eller när (om) man är med i Babel?
Jag har nyligen debuterat med romanen ”Innan floden tar oss” och tycker att min debut har pågått i ett år snart. Först grät jag av lycka när min handledare på Lunds Universitets Författarskola, Sigrid Combüchen, berättade att hon ville visa mitt manus för sitt förlag Norstedts. Det var en debut – att bli tagen på allvar av en riktig författare. Nästa rent juridiska debut kom när förlaget antog boken – fem dagar efter.
Eller var debuten när redaktören ringde och sa: ”Nu trycker jag på knappen, Helena, nu går den till tryckeriet!”? Eller när jag fick se omslaget?
Det hör till saken att jag är en mogen debutant. Min roman är skriven efter att jag i 25 år arbetat professionellt som journalist och som diplomat och biståndsexpert. Att skriva en roman har alltid funnits som en dröm, en hägring som skulle undersökas ”sedan”. Jag blir inte nervös av skarpa lägen, har varit korrespondent för TV i otaliga direktsändningar och hållit i stora internationella konferenser vid flera tillfällen. Men det här långdragna debuterandet, det känner jag inte igen från någon annan stans. Exakt när debuterar man?
Ja, sedan kom boken ut i handeln, jag kunde gå förbi en bokhandlare och se att den låg där. Konkret. På riktigt. Jag tog en massa bilder med min mobilkamera och visade folk – kolla, den finns! Det var också en känsla av debut.
Men jag tror ”branschen” menar att debuten sker när recensionerna kommer, ungefär tre veckor efter att boken finns i handeln. Och efter den första recensionen har över 17 recensioner rasslat in, många otroligt hyllande och andra lite ljumma. Helt OK. Och de fortsätter att rassla in, senaste en lite finlandssvensk tidning som heter Västlandet.
Innan denna publika debut, hade jag haft två releasefester. En i Skåne, där jag bor. Anne Lundberg intervjuade mig (en kompis från tiden på TV) och Harald Leander (skådis) läste ur boken. Min handledare på Lunds Universitets Författarskola höll tal, och 100-talet vänner kom. Veckan efter upprepades samma sak i Stockholm, men då med förlaget närvarande. Releaserna kändes ju socialt mycket mer som en debut än att sitta hemma själv med maken och läsa recensioner. På releasen förvandlades man officiellt, i vänner och bekantas ögon till en Författare.
Ja, sedan var det Babel, där jag debuterade som debutant i Jessica Gedins debutprogram. Det kändes också mäktigt. Men vid det tillfället fanns inte boken ens upptryckt. Och sedan en massa tidningsartiklar och annan press, och mejl från folk som sett och läst. Och att jag sedan bjöds in för att säga ett sanningens ord till vår biståndsminister i SvTDebatt förra torsdagen…det var också en debut på något sätt. Fast kanske mer som debattör.
Men. Vad jag ville komma till: Igårkväll var en debut som kändes på alla plan och som får sätta punkt för debuterandet. Jag var inbjuden som Författare till min hemstad och barndomsstads Lunds Litteraturbar, där jag intervjuades tillsammans med min stora idol Carl Johan Vallgren. Vi satt där, som jämlikar och kollegor, och blev intervjuade av poeten Niklas Törnlund (som Skavlan ungefär) inför 250 lundabor, där jag kände de flesta. Jag vet inte varför det kändes större än något annat, men det gjorde det. Vilken kväll! Nu har jag debuterat!!
Kvällen var dessutom upptakten till tre LitteraturHusdagar som jag är med att arrangera här i Skåne. Så alla som läser detta och som bor i Skåne – kom till Lund! Programmet för Litteraturälskare är fullspäckat! Jag ger mitt debutantord på det.
2012-05-04