Jag heter Clarisa och är ungdomsbokoholist. Med det menas att jag har ett kraftigt, ibland osunt, beroende av ungdomsböcker. Ibland när jag berättar för andra läsande vuxna att jag uteslutande läser barn- och ungdomsböcker så tittar de på mig med en blick som säger att de tycker synd om mig eller att jag driver med dem. Det är inte synd om mig och jag skojar inte.
Visst är det så att anledningen till att jag började läsa så mycket barn- och ungdomsböcker är på grund av att det ingår i mitt jobb som bibliotekarie på Cirkulationsbiblioteket. I början sparade jag intressanta vuxenböcker som jag skulle läsa senare, när jag fick tid, kanske på semestern. Men så blev det aldrig, jag fortsatte att läsa barn- och särskilt ungdomsböcker på min lediga tid också. Jag kan inte sluta!
Det finns så många bra böcker som jag inte hunnit läsa och hela tiden kommer det ut nya titlar. Jag tror inte att jag någonsin kommer att hitta tillbaks till vuxenlitteraturen. För visst är det så att vuxenlitteratur är så mycket tråkigare?