Det fladdrar, flaxar, vippar och slingrar därute. Idag har jag sett två lärkor, en bofink och en, av allt att döma, vital daggmask. En blandning av lidelser och mylla har tydligen frambringat dessa nya inslag i aprilfaunan. Alla verkade de drabbade av en förvirrande känsla av att något måste göras, men vad?
Själv har jag alltid varit hängiven Rörelsen – jag utbildade mig från början till dansare – och förvandlingar intresserar mig; att vara en mask eller att bli en fågel. I dansens och balettens värld byter ju människan hela tiden skepnad och hamn.
“Svansjön”, baletternas balett, bygger på ett “hamnbyte” där prinsessan Odette förvandlas till en vit svan av en ond trollkarl. Och dansens värld är fylld av djur, insekter, fladdermöss, råttor, hjortar och kattdjur … Men också de fascinerande övergångsformerna, blandningen mellan människa och djur; det sublima och groteska i en och samma varelse. Baletten “En fauns eftermiddag” handlar om skogsvarelsen som har en mans överkropp och en getabocks svans, klövar och horn, baletten “Sylfiden” berättar om en bevingad flicka.
Hur flyger man med vingar, hur får man en känslig nos, sträva trampdynor eller horn på huvudet? Det försökte jag föreställa mig när jag arbetade med romanen “Till Isola”. Den handlar om en kvinna som flyr sitt hektiska storstadsliv och till sist befinner sig djupt inne i skogen. Lite i taget förvandlas hon, inte bara till en enstöring utan också till något väsenskilt människan.
Romanen översattes till bland annat finska. Min finska översättare arbetade med boken under sommarhalvåret. Under juli var jag bortrest i två veckor och läste inga mejl. När jag kom hem igen fann jag fyra upprörda meddelanden från översättaren. Hon hade fastnat i texten och behövde hjälp med några ord, begrepp och meningar. Ett av mejlen slutade med tre arga utropstecken. Nej, skrev hon, nu tar jag med mig en filt och går ut och övernattar i skogen så att jag hittar orden!!!
I nästa meddelande var översättaren betydligt lugnare och hon skrev att hon under natten i skogen “blivit lite klokare men ätits upp av myror”. Och jag fylldes av beundran inför hennes finska sisu och vilja att förstå och förvandlas.
En mästare på att gestalta förvandlingar på balettscenen var dansaren Rudolf Nurejev. En av hans mest kända rolltolkningar var faunen i “En fauns eftermiddag”. Han dog 1993 och han är väl det närmaste man kan komma en legend i balettens värld. Om ett kort men laddat möte med honom ska jag bland annat berätta i min nästa blogg.
2012-04-08