Nya bloggläsare idag, måste jag först hänvisa till mitt förra inlägg – en riktig spökhistoria. Detta är en fortsättning. Alltså:
1. Jag hade drömt en dröm om en hatt.
2. En verklig hatt, som mycket påminde om drömmens, hade förflyttat sig från sin mest troliga plats på en hängare på väggen till en mindre trolig plats på ett golv.
3. En ytterdörr hade öppnats.
4. Förflyttningen av hatten hade troligen skett under samma tid som jag drömde min dröm om hatten.
Frågor som hopar sig:
Existerar det några orsakssamband mellan den drömda hatten och verklighetens hatt?
Existerar det några orsakssamband mellan Ellen Key (död och begraven) och hennes kvarlämnade hatts rörelse?
Existerar det några orsakssamband mellan drömmaren och hattar?
Etc, etc (en oändlig mängd frågor)
Förklaringar, tänkbara:
Slumpen: Det händer att en drömmare drömmer om en hatt och att en verklig hatt, som liknar drömmens, samtidigt på ett oväntat och till synes oförklarligt sätt förflyttar sig i ett rum. (Sannolikhetsteorin, Newtons lagar och Termodynamikens kan vara en hjälp i förståelsen.)
Perceptionen: Den nyvakna drömmaren “såg i syne” – det låg ingen hatt på något rutigt golv.
Kvantfysiken: Hatten befann sig samtidigt på sin plats på hängaren och på golvets rutiga matta.
Kvantfysiken igen: Drömmaren befann sig samtidigt i ett sovande och ett vaket tillstånd.
Kvantfysiken återigen: Hatten befann sig samtidigt i drömmen och på golvet.
Fiktionen: Den drömda hatten liksom hatten på golvet existerar bara i fiktionen.
Ja, nu har jag trasslat till det rejält. Men för er som inte räds tillvarons mysterier, utan tvärtom fått en längtan efter att leta er vidare till de utmarker där allt kan hända och där det finns hål mellan verklighet och dröm, skulle jag vilja tipsa om Julio Cortázars noveller, Jorge Luis Borges labyrinter och varför inte också Edgar Allan Poes utmärkta spökhistorier.
Modernare hemsökelser (i både bokstavlig och överförd bemärkelse) hittar man i Sarah Waters “Främlingen i huset” och Nicole Krauss “Det stora huset”.