En fråga om taktik

 Det var nära att jag hamnade i fällan. Jag var lite trött häromdagen när jag svarade i telefonen.
  “Är det Madeleine jag pratar med?” sa den unge mannen.
  “Det stämmer”, sa jag.
  “Så bra. Jag ser att du har en bilförsäkring hos oss.”
 Jag anade fortsättningen, men jag var trött. Man måste vara utvilad och stark för att klara den här sortens försåtliga angrepp.
  “Har du en Citroen med registreringsnummer LYS …”
  Jag tittade ut på gården, spanade efter bilen. Jag var trött. Vad har jag för bil, tänkte jag, vad har jag för registreringsnummer? Men jag fick syn på bilen och den lilla skylten där bakom buskarna.
  “Det stämmer”, sa jag.
  “Det är så att vi just nu ringer våra kunder för att kolla deras hemförsäkring. Vad har du för en hemförsäkring idag?
  Vad har jag för hemförsäkring? tänkte jag.
  “Jag är fullt nöjd med den försäkring jag har”, sa jag.
  “Jag förstår”, sa mannen, “jag ser att du har hemförsäkringen i ett annat bolag.”
  Jag var tvungen att tänka efter igen.
  “Det är så att vi just nu kan erbjuda våra premiumkunder som flyttar sin hemförsäkring till oss, minskade månadskostnader med mer än trettio procent enbart första halvåret. Låter det intressant?”
  Åh, där borde jag naturligtvis ha slingrat mig ur hans grepp, men min jämvikt var tydligen rubbad. Hela jag kände mig kraftlös. Det regnade därute.
  “Trettio procent”, sa jag lite svävande.
  Denna korta affirmation gjorde den unge mannen i telefonen uppiggad.
  “Väljer man det alternativ som vi erbjuder och tecknar försäkringen nu får man dessutom en bonus på tvåhundra kronor.”
  Jag var tvungen att ta sats.
  “Jag är fullt nöjd med den hemförsäkring jag redan har. Jag vill inte ha någon annan.”
  “Okej, Madeleine. Men du kastar bort dina pengar.”
  Vem vill kasta bort sina pengar, tänkte jag.
  “Om du går med på att teckna en ny försäkring redan idag ger vi dig ett avdrag på mellanskillnaden …”
  “Jag ska tänka på saken”, sa jag.
  “Tyvärr. Ska du få bonusen måste du säga ja till erbjudandet nu. Det är så våra avtal ser ut.”
  Jag var kringränd. Jag kände hur snaran drogs åt. Vad talade han om för avtal, vad hade jag för hemförsäkring, kastade jag bort mina pengar? Det spöregnade. Jag hörde hur katten jamade.
  “Det regnar”, sa jag. “katten vill in. Ursäkta mig.”
  Jag var räddad för den här gången, jag lade på luren.
  Jag har en god vän som lärt sig hantera telefonförsäljarna. Jag beklagade mig för honom och då berättade han att han brukar gå till motattack direkt. “Jag ser det som ett tillfälle”, sa han, “Jag försöker bli av med mina gamla grejer. När försäljarna ringer hälsar jag dem med glatt humör och frågar om de inte vill köpa min tv eller dator eller sommarstuga. En gång höll jag faktiskt på att sälja en cykel, tioväxlad. Det är sant. Han skulle fått den jävligt billigt. Han försökte pracka på mig ett nytt mobilabonnemang. Men man måste överlista dem. Rätt som det är kommer jag att lyckas, det är jag säker på. Det är bara en fråga om taktik.”