Att blogga tär på nerverna. Man måste släppa kontrollen. Vanligtvis när jag skriver jobbar jag igenom en text minst 500 gånger, jag ändrar, lägger till, stryker och skriver om. Dessutom har jag vänner, en redaktör och korrekturläsare som hjälper mig att få orden på plats. Men här, i en blogg, där går det undan minsann. Särskrivningar, grundläggande grammatiska misstag, felstavningar och grumliga, inte helt färdigtänkta, tankar hör till vardagen. Inom skönlitteraturen kan man tveka och tvivla, det tillåter inte bloggen. Nu när jag lämnar över stafettpinnen till en annan författare kan pusta ut lite. Men samtidigt känns det lite vemodigt. Jag tycker att vi har haft det så gött här under mars. Eller hur?
I april, den grymmaste av månader, visst var det så? tänkte jag skriva klart kapitel två. Det har redan tagit alldeles för lång tid (varför tar allt alltid alldeles för lång tid?), och jag bävar för kvalfulla dagar framför datorn.
Och ändå, mitt liv just nu: Jag försöker spela cool, men varje dag på väg till kontoret exploderar hjärnan av tanken på att jag nu, och ett tag framöver, skriver på heltid. Viva la vida! April innebär också releasefester. En för min pocket och en för en novell jag skrivit för den geniala tidningen Bänken (bnkn.se). Dessutom ser jag fram emot att ta tag i era boktips, det blir således en latinamerikansk månad.
Så tack för den här tiden, tack för att ni läst och kommit med så kloka kommentarer. Vi ses säkert snart i ett internetforum, bokhandel eller bibliotek nära er. Till dess, ha det fint!