Jonathan Franzens tegelstenstjocka roman Frihet var en av förra årets litterära snackisar, och den infriade förväntningarna! Historien om medelklassfamiljen Berglunds uppgång och fall bjuder inte på några stilistiska utsvävningar, men väl skarp samtidsanalys och genuin läsglädje. Den inledande delen med Patty Berglunds självbiografi är strålande läsning.
Franzen hämtade inspiration till Frihet från en halvt om halvt bortglömd kvinnlig författare vid namn Paula Fox, och har uttryckt sin beundran för henne både i interjvuer och i ett nyskrivet förord till hennes roman Desperate Characters. Fox har skrivit för både barn och vuxna, men tyvärr är ingen av hennes vuxenromaner översatta till svenska. I takt med att fler och fler stämmer in i hyllningskören borde det inte dröja allt för länge innan någon svensk förläggare tar hennes författarskap under sina vingar.
Desperate Characters är en kort liten roman som handlar om medelklassparet Otto och Sophie Bentwood. De lever i sus och dus i sin lägenhet i Brooklyn tills Sophie matar en halvvild katt och blir illa biten, vilket sätter i gång en serie händelser som blottar svagheterna både i paret Bentwoods liv tillsammans och samhället runtomkring dem.
Frihet är en liten homage till Desperate Characters, och det är inte svårt att förstå Franzens förtjusning. Det är en koncentrerad och lätt febrig berättelse som ligger rätt i tiden med vurmen för 1970-talets New York, men berättad från motsatt sida som Patti Smith beskriver i Just kids.