Lästips för dig med skrivkramp. Har du någonsin haft skrivkramp? Du kanske tampas med krampen just nu. Jag fick värsta skrivkrampen när jag hade läst några år på universitetet. Det började med att jag skulle ha en muntlig tenta med professorn som också skulle vara min c-uppsatshandledare. Vi hade fått en lång lista på valbara böcker att läsa till den muntliga tentan. Jag hade valt Henri Bergsons “Skrattet”. Det hade tydligen ingen gjort på många, många år. Varför hade jag gjort det? Jag har förträngt hur samtalet gick, jag minns bara känslan av hur jag satt där som en skamsen hund när jag märkte att mina argument inte togs emot med någon vidare entusiasm. Och nu skulle jag alltså skriva uppsats!
Bara att skriva ett mail till handledaren kunde ta ett par timmar. Jag kände skräck över att det jag skrev skvallrade om att jag inte hade en enda droppe akademiskt blod i mig. Under den här plågsamma perioden läste jag Erlend Loes “Fakta om Finland.”
Jag vet att det finns delade meningar om den boken, men den var riktigt rolig att läsa när man tappat skrivförmågan. Boken handlar om en norrman som ska skriva en turistbroschyr om Finland – och det visar sig bli ett väldigt ångestfyllt arbete. Jag skrattade högt när huvudpersonen ska försöka få inspirationen att flöda och lyssnar på Sibelius, vilket resulterar i en lite väl stormig brainstorm.
Det var förmodligen 2003 jag läste “Fakta om Finland”. Då hade jag jobbat extra som vikarie på Stockholms stadsbibliotek ett par år som biblioteksassistent. Här kommer ett citat ur Erlend Loes bok som är typisk för boken och som jag lagt på minnet för att den har med bibliotekarier att göra:
“Jag tar på mig solglasögon och en stor halsduk, så att inte bibliotekarierna ska känna igen mig och börja bråka om att jag inte har återlämnat och betalt straffavgift, för bibliotekarier är svåra, det tror man kanske inte, men det är de, de ger sig aldrig, de vill se blod, det ständiga umgänget med böcker gör att de längtar efter något verkligt, efter blod, och de kan gärna få blod, bara inte mitt, och i idag kommer de att vilja ha just mitt blod, eftersom jag tänker stjäla en cd, jag tänker be om att få lyssna på den, och sedan stjäla den, i gott syfte, och kanske lämnar jag tillbaks den längre fram, vem vet.”
Om jag inte minns fel är det just en skiva med Sibelius han ska stjäla. Jag blev inte alls botad från min skrivkramp. Den höll i sig hela min tid på universitetet, som fortsatte tre år till. Men det var otroligt skönt att skratta åt den här neurotiska, uppskruvade norrmannen som höll på att gå under av att skriva ett litet faktablad om Finland! Tack Erlend Loe.