I går for vi fram på serpentinvägarna i 140 med havet glittrande under oss. Taxichauffören hade blond tuppkam. Han satte på en blandskiva med sina favoritlåtar och körde i takt med technon. Bilen nuddade räcket i kurvorna och jag dolde min höjdskräck bakom solglasögonen.
Vi åkte till en liten fiskeby där bougainvillean hängde i klasar över våra huvuden. Knubbsälarna höll sig vid stranden. Inne bland gränderna var det bara vi och vildkatterna. Deras lysande gröna ögon mot de vita stenväggarna. Det susande ljudet av havet bakom husen.
I slutet av Antiloper skriver Astrid ett sista brev till sin vän Ellen. Hon skriver en lista på ”saker som gör livet värt att leva”. Den här listan är en komprimerad, redigerad version av en annan lista. En som finns i verkligheten och är flera sidor lång. I verkligheten är det min vän Elin som skrivit listan. Hon som Antiloper är tillägnad. Hon skrev den när det var som mörkast. För en liten stund lyckades hon hitta fram till allt det ljusa som fanns bevarat någonstans inom henne.
”Att umgås med en vän, se på film, skratta, blåsa såpbubblor, gå barfota i gräset, springa, slå in paket, laga tacos tillsammans, gå på konsert, skolka och fika på café, lyssna på musik, klä granen, baka pepparkakor, gå på julmarknad, åka pulka på kvällen i en brant backe, äta nybakta scones, somna om på morgonen, åka berg- och dalbana, få frukost på sängen, ha picknick i en galleria, gosa med en katt, få brev på posten, strosa runt i en stad, fynda second hand, åka på solsemester, panta burkar och köpa godis för pengarna, gå på bio, lägga sig i hängmattan med täcke och kudde en sensommarkväll, samla snäckor och stenar, bada i höga vågor, äta fish & chips i tidningspapper, åka slalom, vara sjuk och bli ompysslad, åka ett extra varv i en rondell, dansa, ta en varm dusch alldeles för länge, gå tillsammans med någon under ett paraply i regnet, ha picknick, sitta på höga barstolar och dingla med benen, bryta av istappar, fånga snöflingor på tungan, göra egen färskpressad juice, klättra upp på ett tak mitt i natten, ta en taxi bara för att det är kul, åka och simma i badhuset en kall och mörk vintereftermiddag, försöka gå på en fot som somnat, prata med fånig dialekt, promenera, mysa med någon man tycker om, lära sig något nytt, känna sig behövd. Att göra något man inte trodde man skulle klara av.”
s 213, Antiloper.