Jag har varit en bibliotekskär person sen barnsben. Jag har alltid lånat de böcker jag velat läsa. Jag äger bara de böcker jag inte kan klara mig utan (plus en del kurslitteratur.) Och det är färre än man kan tro, eftersom man alltid kan låna en bok på nytt när man har lust att läsa om den. Jag var ofta på biblioteket med min familj när jag var liten. Jag och min lillasyster hängde med pappa vid seriehyllan och lånade varenda del av Alverfolket som biblioteket hade. Pappa brukade, och brukar, alltid ta en sväng runt hela biblioteket med några favoritstopp. Det beteendet har jag ärvt. Det är alltid så mycket som man vet och inte vet att man vill läsa. Är en bok utlånad så står det tusen åter. Ett biblioteksbesök slutade nästan ofelbart med en kasse böcker, skivor, tidskrifter eller filmer som jag förväntansfullt bar hem.
Jag minns första gången jag behövde hjälp av en bibliotekarie att hitta en sån där bok man bara vill ska finnas inne just när man själv kommer och vill ha den. Jag gick fram till bibliotekariens disk. Hon verkade upptagen men signalerade med en blick att jag skulle ställa min fråga.
“Jag letar efter Sofies värld”, sa jag. Bibliotekarien började söka. Efter en stund säger hon: “f eller ph?”. Jag kände det som jag hade stört henne och var dessutom lite osäker på exakt hur bibliotek fungerade, så jag hörde inte frågetecknet utan antog att f eller ph var några av alla de där kryptiska bokstavskombinationerna som fanns överallt (SAB-systemet). De där hyllorna med signum som inte började på H var främmande för mig. Jag ville inte verka dum så jag tackade för upplysningen och vände mig om för att leta upp hylla f eller ph. Vi redde ut det där missförståndet och när hon sedan hade sökt på Sofies (med f) värld konstaterade bibliotekarien att boken var utlånad. Den skulle lämnas tillbaka några veckor senare, men sånt kunde man aldrig lita på förstås, för folk lämnar gärna igen böckerna sent! Ville jag stå i kö? Nej, det tyckte jag inte behövdes. Det slutade med att jag önskade mig boken i julklapp istället. Det här påverkade inte min bild av biblioteket eller bibliotekarier, men nu när jag själv står på andra sidan disken är jag mån om att besökaren inte ska uppleva biblioteket som svårt!