Hej bokvänner!
För några år sedan hade jag en lärare, jag tror att det var i gruppsykologi, en stor norrlänning med den tryggaste basrösten. På alla frågor hade han samma svar: ”det där låter vi processen avgöra”. Herregud vad skräckslagna vi blev. Vilken gruppindelning gäller? Vad ska vi läsa till tentan? När är det rast? Allt det fick processen avgöra. Utan tydliga ramar och strukturer ballade vi psykologstudenter ur fullkomligt. Jag kom att tänka på honom nu inför min tid som gästbloggare här på bokcirklar.se. Om jag känner mig själv rätt kommer jag nog blogga om vad jag skriver och läser, det upptar ändå ganska mycket av mitt liv just nu. Förmodligen kommer jag också att ljuga vitt och brett. Konsten är en lögn som säger sanningen, sa Picasso, och jag tror att litteraturen, med sina skrönor, lögner och hittepå, har en unik förmåga att visa på det som är sant. Men hur det nu än kan vara med den biten tänkte jag iallafall låta processen avgöra var vi tillslut hamnar i denna blogg, det blir spännande att se.
Jag heter Calle Brunell och debuterade förra året med romanen ”Brev från en bruten horisont”, en skitfin bok om sorg, dårskap och längtan. Den kommer som pocket i april, och har världens tjusigaste omslag; guld, solnedgång, vindpiskat hav, hela baletten.
Jag riktigt peppad på att få ha det här utrymmet under hela mars. I morgon tänkte jag visa en bild på ett gulligt djur.