Oftast skriver jag ungefär fem timmar om dagen. Men när jag närmar mig en deadline kan det lätt det bli upp till tio timmar per dag. När klockan blir sju är jag helt tung i hela huvudet. Och ganska deprimerad. Även om jag gillar att skriva så kan kroppen ha en annan åsikt. Det gör ont i axlarna, nacken och armarna och det finns inte en enda liten endorfin kvar i blodet. Då vill jag se en amerikansk komedi och äta en god middag med ett glas rödvin för att bli människa igen. Det är verkligen tur att min sambo älskar att laga mat. Själv tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt, jobbigt och slabbigt.
Gustaf gör alltid god mat. Han vet precis vad jag tycker om och inte tycker om. Jag är mycket konservativ i matväg. Vill inte ha några komplicerade saker. Helst fisk eller pasta. Inga korvar eller blodiga biffar. Köttfärs måste vara finhackat. Inga konstiga smaker. Han är mycket mån om att det blir rätt, för det värsta han vet är en misslyckad middag. Men just i dag, efter ett sådant där tiotimmarspass toppat med någon slags söndagsångest, glömde han bort vem som var hans flickvän.
Jag satte mig vid bordet och berömde vad jag trodde var fläskfilé i gräddsås. Slevade upp en stor portion. Skålade med vinet. Äntligen är den här pissdagen över. Nu ska jag äta en god middag och somna mätt och lycklig tillsammans med katterna framför teven. Ja, så går det till hemma hos oss John Gray. Här kommer kvinnorna och honkatterna från mars.
”Wow, vad mört det är, vad är det för kött?” säger jag och för gaffeln mot munnen.
Och då kommer det, som ett slag i bröstet.
”Det är lever.”
Tystnad.
”Lever?”
”Ja.”
”Har vi ätit det förut?”
”Nej, jag tänkte att vi skulle testa något nytt. Det är väldigt nyttigt.”
Det slutade med att Gustaf fick laga scrambled eggs till mig istället, vädra hela lägenheten och skrubba kökets ytor efter eventuella ”leverrester”. Jag har aldrig smakat något så äckligt sedan jag misstog en sötmandel för bittermandel. Smaken satt kvar i tre dagar. Nu ska jag göra en lista över saker som aldrig någonsin bör ”testas” och sätta på kylskåpet. Till exempel, allt som också är en kroppsdel. Ja, jag övervägar starkt att återuppta min vegetariska period från när jag var sexton.