Ett uttryck som de flesta förläggare, redaktörer, skribenter, författare, journalister och annat kulturfolk älskar i textredigering är “Kill your darlings”. Ibland känns det som om uttrycket kastas hit och dit utan någon tanke bakom. Som om det ligger en slags sadistisk njutning i att använda de där orden till en annan människa. Döda dina favoriter. Döda allt som är du.

Innebörden av uttrycket ”Kill your darlings” är komplicerat men i korthet betyder det att man måste våga ta bort sina egna favoriter, de som kanske förstör eller inte bidrar till helheten. Ofta är man så blind för sin egen text att man inte ser detta själv, eller så vill man inte se det just för att man älskar sina favoriter.

Jag har aldrig gillat det här uttrycket. Jag förstår innebörden och syftet med det. Men jag kan liksom inte gå med på det här med att döda mina favoriter. Jag kan bara tala utifrån mitt eget perspektiv. Mina favoriter är det som gör min text till just min text. Mina favoriter är de där meningarna och orden som kanske kom till mig för flera år sedan och äntligen får en plats. Mina favoriter ger mig känslan av att jag måste skriva. Mina favoriter är min röst i skrivandet.

Min fantastiska förläggare och redaktör har aldrig använt det här uttrycket i redigeringen av mina texter. Ibland måste mina favoriter skrivas om. Flyttas. Kastas i tusen bitar för att sedan pusslas ihop igen. Men jag dödar dem aldrig. Det handlar snarare om att lära sig hantera dem. Som att lägga dem i en apelsinpress och pressa ut det bästa ur dem. Att precis som med vänner ta fram deras finaste sidor och lista ut vad de passar ihop med. Det handlar om att lära känna mina favoriter. ”Know your darlings.”
 

I går fick jag ett litet kontrakt i min brevlåda. Det andra förlagskontraktet i mitt liv. Det är boken jag skriver nu. Den som jag för varje dag lär känna lite bättre. Utanför fönstret vid mitt skrivbord bygger de ett nytt bostadshus. Jag tycker om att ha fönstret öppet och höra byggarbetarnas radio. Hur de ropar till varandra mellan lyftkranarna. Hamrandet från någonstans. För varje dag som går ser det lite mer ut som ett hus. För varje dag som går närmar sig mitt manus det som jag vill berätta. Det som en gång fastnade och inte ville försvinna.

En äkta favorit.