När vi vaknade i går sken solen. Istället för att sätta mig vid datorn tog jag på mig ullkappan (inte dunjackan) och gympaskor. Packade ner en utskrift av mitt manus och gick ut. Hälsade på byggarbetarna som redan varit ute i flera timmar. På de snustorra gatorna svepte stora moln av damm bland bilarna. Alla jag möter en måndag klockan halv tio är farbröder och tanter som äntligen kan promenera utan att oroa sig för att dö. Nere vid Edsviken är det jag och de skrattande änderna. Tråkiga fåglar som har stalkat mig hela livet. Jag har bott i småstäder utan en ICA, men det har alltid funnits änder. De har skrattat åt mig varje dag på väg till skolan. Skadeglada över att slippa vara människa. Nu var änderna samlade i solen på mälarens tunna ishinna. Jag satte mig på en bänk bredvid, med solen i ögonen och läste mitt manus i takt med deras livliga diskussioner om brödsmulor och kallt vatten.
Det här är en av ögonblicken då jag fullkomligt älskar att vara egenföretagare. I vår ska jag dra in varje liten ny vårbris och solstrimma i kroppen. Jag ska fotografera snödroppar och skicka in till lokaltidningar, bara för att jag alltid undrat vem som gör det. Jag ska sätta mig utanför kontorsbyggnaderna och äta picknick i gröngräset, bara för att jag kan.
Ett annat vårtecken är nya säsongen av Babel som börjar den 7 mars. ”En bra bok är en smäll på käften”, säger nya programledaren Jessika Gedin i en påannonsering för programmet. Det gillar jag och håller med. Men nu inte bara hoppas jag utan f ö r v ä n t a r mig att Babel också ska omfatta barn- och ungdomslitteratur. Ja, precis, det är också böcker. Ett litteraturprogram ska väl omfatta all litteratur?
Det är märkligt att barn- och ungdomsböcker fortfarande uppfattas som undantag från den ”riktiga” litteraturen, det vill säga den vuxna. Trots att den nya cross over- genren unga vuxna blivit vanlig även i Sverige nu. Den unga vuxna- genren öppnar för att ungdomslitteratur även kan läsas och är till för oss vuxna. I försäljningsstatistiken för Antiloper visade det sig att män över 30 år var en stor procent av de som köpte min bok. En helt otippad målgrupp, om man nu tänker i stereotypa målgruppskategorier. Och tyvärr gör många fortfarande det. Fortfarande är det barnkalasballonger och barnvisor på tillställningar om barn- och ungdomslitteratur. Även om de som är där och de som arbetat med boken är vuxna människor.
Majoriteten av de bästa och modigaste böckerna jag har läst är barn- och ungdomsböcker. Det är oftast de som vågar utmana med nya idéer och perspektiv. Den här litteraturen behövs, det är tung vuxenlitteratur. Den påminner oss om de unga rebeller och rädda-världen-visionärer vi en gång var. Den påminner om oss om det mänskliga och lilla inom oss, våra innersta element. Det är barn- och ungdomsböcker som ger oss vuxna de största smällarna på käften. Smällar som vi gjort oss förtjänta av och behöver för att utvecklas eller bara för att ta ner oss på jorden en stund.
Mitt största vårtecken är alltså inte en snödroppe i år, utan att barn- och ungdomslitteraturen får den plats och det allvar som den förtjänar. Både i litteraturprogram, media, samhället och i barn- och ungdomsboksbranschen själv. Om vi inte tar oss själva på allvar så kommer ingen annan att göra det. Så strunta i ballongerna och höj knytnävarna istället!