Ibland kan man känna sig botten som förälder. Särskilt när man har bråttom till eller från dagis. Min äldsta son får ofta umgås med en mamma som tjatar om att vi har bråttom. Lillebrors dagis ligger närmast så vi lämnar honom först och hämtar honom sist och sen tävlar jag och storebror mot klockan. På ditvägen vill vi inte komma försent till frukosten, på hemvägen vill vi inte komma efter att lillebrors dagis har stängt! På jobbet omges man av de finaste tankar om hur man tillgodoser barnens behov och sen dyker den där tråkiga föräldern upp när man är med sitt eget barn.
Vill du visa en teckning? Titta på en spännande ventil? Undra över ett elskåp? Ojoj, vi får ta det snabbt? Vi måste hämta lillebror!
Som tur är man ju bara hämta och lämna på dagis-förälder en liten del av dagen. Det allra bästa med bilderboksvärlden är att det ganska säkert finns en bok som handlar om just de där tokiga situationerna man kan hamna i ibland. Den roligaste bilderboken jag läst om att hämta på dagis är Cecilia Torudds “Pinnen”. Här kommer en trött mamma och hämtar sina barn som spritter av längtan att få gå ut. Ute regnar det till barnens lycka. Så många vattenpölar att stampa i! Där kommer en mask krypande!
Men vad är det med mamman? Hon tycker det är jättetråkigt att vara ute i regnet. Hon vill gå hem!!! Och sen börjar hon tjata och tillslut blir det ganska bråkigt. Hon samlar ihop barnen och en av dem MÅSTE ha med sig en pinne hem. Pinnar kan man inte ha hemma!
Mamman är tjatig och det blir ganska osmidigt och lite dramatiskt när promenaden hem är som mest urartad. Men det hela slutar med kramar och skratt. Så där konstiga kan mammor och pappor vara ibland. Men som tur är slutar de med det ganska snabbt. Bra bilderboksförfattare är ofta väldigt duktiga på att gestalta känslor som kan vara lika nyttiga för en förälder att känna igen sig i, som för barnet.